Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 juni, 2014

Rädslor

Vaknade med värk i ryggen, den som kommer när jag inte håller igång träningen. Att göra som jag gör nu, styrketräna varje dag räcker inte, det krävs yviga glada rörselser där kroppen svettas ymnigt. Har inte kommit på än vad jag ska ersätta mina vardagspass med nu när jag har semester. Läste en bok av Kajsa Ingemarsson, det finns pockets att låna på jobbet och den slank med hem. Om en kvinna som tog livet av sej men inte vill lämna jordelivet. Skum på ett tankeväckande sätt. Men kanske inte riktigt rätt bok. Men jag ska inte skylla på varken bok eller sorg. För just nu är jag utsatt av min egen rädslomekanism. Jag känner igen rörelsen. Men den här gången ska den inte vinna över mej. Jag ska känna rädslan och göra i alla fall. Och jag märker hur ihåligt det låter. Men jag struntar i det och skriver ömkligt: Jag har bestämt mej. Och ska skriva det, säga det, tänka det ända tills det blir en sanning. Fake it til you make it, dags för bevis, bare gört! För glädjen och energin jag känner innan rädslan drar igång säger mej något. Det är rätt väg. Jag vill åtminstone prova den så jag slipper ångra att jag aldrig provade. Det är en lagom variant. Men det är skräck. Hela jag skriker. Att jag ska sitta på ett plan till NY imorgon tar inte bort en enda tanke. Just nu. Men jag har bara börjat slåss. Fel ord, jag vill inte slåss, jag vill vara snäll, jag vet varför jag är rädd och jag förstår vad det för med sej för gott. Jag ska använda ett annat ord. Försäkra. Jag har bara börjat försäkra mej om att det är så här jag fungerar, det här är en naturlig reaktion i hjärnan, det finns ett alarmsystem som slår till vid förändring även om förändringen är självvald, önskad och efterlängtad. För det är något nytt. Det är precis så det ska vara. Och jag ska klappa snällt på min axel och säga att det kommer att bli bra, det vill bli bra. Och påminna mej om känslan jag hade igår. Nu ska jag packa klart. Nä, hänga tvätt först. Jag tror att jag ska fira midsommar i randigt nattlinne. Vi ska ingenstans. Vi ska vara med våra två familjer i Jallatown. Med en extra liten mamma som bonus. Och dottern kom hem. Inte för min skull utan för sin. För att hon bestämde sej. Och glädjen blir dubbel och spränger mej nästan i tusen bitar. Hon kom. Jag fick se henne innan jag åkte. Oerhört värdefullt. Igår ringde jag till en kompis, lämnade ett meddelande, det jag brukar jag när jag ska resa, ska skicka några sms också till de som jag inte hinner ringa. Och tala om hur mycket jag älskar dem. Utifall att. Jag vet att plan sällan störtar. Men vi kan aldrig vara säkra. Och då gillar jag att lämna rent. Allt är sagt. Allt är gjort. Av det vi hunnit med. Det andra hann vi inte men det är så det blir ibland. Men jag var ikapp. Kanske därför det är extra viktigt att hantera rädslan på ett bra sätt. Enklast vore att glömma den men om jag glömmer den så kommer jag att ångra mitt beslut sen. Och det vill jag inte. Jag vill det här.

Read Full Post »