Vaknade vid fem. Kanske inte helt utvilad men helt ok. Det blev en bra första kväll. L fick se Grand Central och Times Square. Båda med på sightseeinglistan. Åt mat på hotellets restaurang. Tre gulliga heta tacos. Minitortillabröd verkligen. Fick lust att baka. Chips och, nu ska vi se hur stavningen blir, guacemole. Blev precis lagom mätta. När L vaknar ska vi dra till Manhattans sydligaste del, käka frukost på Starbucks och se solen gå upp över gudinnan. Jag hinner inte tänka alls här. Jag bara är. Nu när jag försöker lyssna på tankarna så är det nästan tyst. Jag längtar ut till dagens äventyr. Jag försöker locka fram tankarna på mina planer men de ligger kvar där de ligger, vägrar att dras fram. Kanske mitt nya sätt att hantera rädslomekanismen. Jag vägrar låta dem komma fram tills jag kan ta hand om dem som jag vill. Luftkonditionering, sirener, bilar – staden är aldrig tyst. Den slumrar kanske till en stund, går ner i tempo, inte lika intensiv vid fyratiden på morgonen, men den är aldrig helt tyst.
Men sonen sover fortfarande, jag hör hans snusningar från bädden ovanpå. Jag låter honom sova en stund till.
Under ytan 
Tänka på saker som har med annat än att roa sig att göra kan du göra när du kommer hem igen
Det kan jag. Du låter barsk, även utan, för bövelen =)
Äsch jag låter väl inte barsk. Tycker bara att du kan roa dig och lämna övrigt hemma. Tids nog kommer vardagen igen så varför ta med den på en sån här rolig resa? FÖR BÖVELN =)