Äntligen hemma. Lång flygtur. Och på pendeltåget hem inser vi att vi inte har några nycklar hem och J är på Bråvalla med A. Då kände jag gråten. Jag som längtat hem. Till knäckemacka av surdeg med kalvsylta och rödbeta på. Ostkaka fanns till lunch också. J hade handlat. Men det gick över. Jag har accepterat mitt öde. Mitt hem får vänta ett dygn, nu får det bli en natt hos syrran i grannhuset. På måndag åker jag till Karlstad. Ska köra hem min mamma. Blir nog kvar ett bra tag. Ska träna på att bara vara. Jag köpte böcker i en vacker bokhandel. En bok tog jag bara för att hon satt ord på mina egna tankar. Hon kallade det Mikrosolutions. ”Who knew that flossing could change your life” – jag som hävdat att jag tack vare min nya tandstickevana var något stort på spåret. Mycket intressant bok. Nu står jag snart inte ut längre. Jag behöver sova.
Kanske en dum fråga men varför har din syster inte en extranyckel till dig? Min granne har ju till och med en in hit och jag har en in till henne. Ifall att liksom.
När vi bytte fönster och dörrar fick vi nytt lås och bara 4 nycklar. I ett och ett halvt år har vi ”varit på väg” att skaffa ett reservpar. Kanske dags att få tummen ur :)
Fast å andra sidan har ingen unge egen nyckel här så jag har ju ett par över :-)
Det behövs väl inte. Hör och häpna så har de än så länge inte tappat bort sina.
Mina hade tappat bort dem första dagen hahaha
Det har funnits en tid då jag hade sagt detsamma.
Och det tar ju inte lång stund att fixa en extra nyckel, nu ska det bli av.
Välkommen hem!
Tack!