Det är inte alltid samma sak. Åska hemma i Södertälje omgiven av höghus är INTE samma åska som den ovanför en liten småstuga mitt i skogen med Vänern plötsligt gjord av silver. Helvete vad rädd jag blev när det small. Jag som aldrig varit rädd för åska. Men regnet är lika trevligt varsom.
Archive for juli, 2014
Åska och åska
Posted in Helt omärkt, tagged Rädda bokstäver on 27 juli, 2014| 2 Comments »
Sen var det en annan grej …
Posted in Bokstäver om mig själv, Ofärdiga bokstäver on 25 juli, 2014| Leave a Comment »
Där jag låter mej påverkas fast jag inte vill. Ända sedan yrseln (borde ha en sån tidräkning, fy och ey, före och efter yrseln) har jag intresserat mej för och utövat yoga i olika former. Jag har med all säkerhet varit en jobbig djävel som lockat fram andras röda män med horn. För ett par veckor sedan så la jag till Yogobe i mitt facebookflöde. Idag tog jag bort det. För om jag låter det vara kvar kommer jag inte att yoga en enda gång till resten av livet på pin kiv. Trots att jag förlorar på det. Trots att jag vet att ingen bryr sej. Trots att jag själv tycker att det är en osund reaktion. Men jag går igång på det. Plötsligt hatar jag kråkor, huvudståenden, delfiner, hundar och solhälsningar.
Hmm, jag visste att det var bra att jag skrev det innan jag drog från datorn, det klickade till lite i skallen nu. Det är nog för att det blir en tävling, jag tror inte det handlar om avundsjuka men det kanske jag ändå ska ta ett varv och loopa. Nä, snarare handlar det om det oäkta, att det känns som att det görs för att det ska göras. Att det blir för mycket. Att det blir för pretto. Att det blir uppmärksamhet och blåslampa på. Titta titta, jag kan göra en kråka, vad kråkan gör med mej är inte så viktigt, bara att ni vet att jag kan göra den ropar den barnsliga rösten i mej. Men bara för att den är barnslig ska jag inte avfärda den, då kan jag bli övermogen.
Och jag tänker på C, på hennes tankar om yoga och inser att jag är långtifrån färdigtänkt. Men det hänger ihop. Det finns ett mönster. Så här gör jag med andra saker. Som med svampplockning, golfande och sushiätande. Men så har jag ett mikrolöfte till mej själv. Efter varje underbar tankesession kommer en stund av handling.
Jag och min omgivning
Posted in Bokstäver om mig själv on 25 juli, 2014| 7 Comments »
Jag har tänkt mycket på hur jag påverkas av min omgivning. Först tänkte jag skriva självklart vill jag inte påverkas av den alls men jag hann till självklart så var jag tvungen att radera. För ärligt talat, jag tror jag ska passa mej för vad jag önskar mej, det kan slå in. För inte vill jag vara opåverkbar. Vad skulle det innebära i realiteten, att jag inte alls lät mej påverkas av min omgivning? Skulle jag vara frisk? Troligtvis inte. Att påverkas är väl en sak, att styras en annan. Och det är väl det jag inte vill. Bli styrd av en omgivning. För jag kan påverkas utan att jag gör något med den påverkan. Jag kan undersöka den, fundera kring den eller välja att fullständigt skita i den. Jag kan välja omgivning. Ta bort de som gör mej sämre och välja fram de som får mej att växa, landa eller bara konstatera och njuta.
Häromdagen var jag med en person som gjorde stor nytta med mej, igår likaså. När jag lämnar dem är jag påfylld. Men jag är också mer jag. Jag känner mej stadig. Jag känner att jag besitter kapaciteten. Jag känner mej glad, lugn och övertygad. Jag har fått reflektera, jag har fått ta in nya sätt att se på saker, jag har fått tänka tillsammans. Och där någonstans så släpper jag tanken på att jag kanske ligger åt introverta hållet, ja ja, skratta lagom du T.
Förutom den typen av omgivning har jag andra sorter där mitt sämsta jag frodas som bananflugor kring diskbänken. Jag blir arg. Jag gnäller. Jag hittar fel. Jag till och med äcklas, både av dem och mej själv. Föraktet för omgivningen äter sej in på en sekund och blir till självförakt. Namn som Ghandi, Buddha och Tara Brach fladdrar förbi och trots att jag inte vill det ger jag dem fingret. Karma, my ass.
Sen har vi de där som jag tycker så mycket om. Men där jag ändå krymper och förminskar mej själv. Trots kärleken blir jag tvivlande och osäker på mej själv. Kanske handlar det om lusten att vara till lags. Kanske handlar det om att jag ser upp till dem. Kanske har de sidor eller egenskaper jag skulle vilja ha själv. Jag vet inte. Men de jag nämnde innan låter jag bli att vara med och om jag av någon anledning behöver vara med dem så konstaterar jag glatt att de lockar fram den röde mannen med horn men jag klappar om honom snällt tills han drar igen.
Så vad gör jag åt de där som jag tycker så mycket om men som ändå påverkar mej negativt var frågan jag ville ställa? Men aldrig hann ställa för svaret dök upp. Jag pratar med dem. Jag frågar dem hur de upplever vår relation. Jag berättar hur jag känner. Så där som jag brukar när värmen inte gör mej helt bombad i huvudet.
Snart drar jag till fläktande sjövindar precis utanför sovrummet. Till doften av tall och gran. Dit längtar jag.
Skärgårdstur
Posted in Vardagsblänk on 24 juli, 2014| 2 Comments »
Flera dagar i rad med hyfsat fokus, jag är mycket nöjd med mej själv. Nu ska jag packa ner bikini och dra långt ut i skärgården för att hälsa på en kompis. En flaska hemgjord körsbärssaft får följa med som inflyttningspresent, hoppas hon gillar den.
Feel the fear and do it anyway
Posted in Beslutsamma bokstäver, Bokstäver om mig själv, Ofärdiga bokstäver on 22 juli, 2014| 4 Comments »
Nej där åkte även den början, jag kör igen. Jag har nog vid detta lag suddat ut 10 olika meningar som inledde mitt inlägg.
Jag har märkt att jag försöker smita undan från mej själv. Till och med ställa till det på ren djävulskap. Det är som att ju mer jag tar reda på desto ivrigare blir jag att inte använda det. Kunskapen alltså. Och om jag kunde se på det med humor istället för förskräckelse kanske vi till och med skulle ha kul ihop jag och jag. Jag vet vad jag behöver och sen gör jag tvärsemot. Idag ska jag inte bråka med mej själv. Jag ska le åt det hela. För snart har jag skurit av alla reträttvägar, mohahaha.
Feel the fear and do it anyway.
Kvinna drunknad i sin egen marinering
Posted in Helt omärkt on 21 juli, 2014| 10 Comments »
Jag önskar jag var färdigformulerad så att jag kunde tömma ur all frustration. Det började med en fråga till en kollega för ett år sedan;
– Hur ser den palestinska kampen ut 2014 i Sverige?
Sen dess har jag läst på, frågat mer och jag hittar inga ord för det jag vill säga. Märkligt, fascinerande, underligt är de som kommer. Och de är fel. För på sätt och vis kan jag förstå varför händelsekedjan såg ut som den gjorde. Det är i sej inget märkligt eller underligt. På sätt och vis fascinerande även om jag tycker att ordvalet känns fel så som situationen ser ut.
Men det känns som att vara med i världens största cover-up. Nu när jag vet det jag vet förstår jag inte hur jag kunde gå på det. Och jag tänker på hur många fler jag levt med och fortfarande lever med. Där jag matas med en viss information som till slut blir sann för att jag aldrig ifrågasätter den.
Det är så mycket jag vill säga, men jag är inte klar. Kanske låter jag bli marineringen, kanske skippar jag det kloka och genomtänkta och istället skriver rakt ur hjärtat. Ett hjärta som just nu värker. Men som också pulserar och lever. Det är bara ljus som kan få det mörka att försvinna.
Kommer inte på någon rubrik
Posted in Allmänna bokstäver, Minnen on 20 juli, 2014| 4 Comments »
Igår kollade vi på gamla inspelade videofilmer, på dotterns begäran. Det jag inte hade tänkt på var att jag, utöver att få sitta och fyllas till bredden av kärlek över mina ungar, skulle få se de som inte längre finns med. Ja och faktiskt även de som finns med även nu.
Dotterns pojkvän var med så när det dök upp nya människor på rutan ville vi förstås förklara vilka de var och just en sekvens fick mej att tänka på hur underliga livsöden egentligen är. De där alldeles vanliga som finns runt om oss hela tiden och som är ödmjuka i sin natur och ändå helt horribla när man sätter ord på dem. För plötsligt fick jag berätta att där är morfar, som dog levande mitt i frukostgörandet. Och där är L som fick cancer och dog på grund av sin behandling. En cancer som inte alls ska drabba kvinnor i 50-årsåldern utan äldre män bortemot 75-80. Och där är S som inte ville leva längre utan brände sej i sin bil.
Alla tre på samma bild.
Alla tre borta.
Och sen var det T, som i allra högsta grad finns med i mitt liv, tack för det, vem jag nu ska tacka, T kanske. Och hennes fd man som jag inte sett på många år. Hennes barn, små nakenfisar som sprang omkring och som förmodligen skulle döda mej om de visste att jag visade upp dem för världen.
Jag njöt av att lyssna på pappa, spelade in en liten snutt till min syster som dottern skickade iväg. Min syster kan inte höra hans röst och hans skratt inne i huvudet. Jag har ytterligare en film som ligger och väntar. Den ska jag kolla på ikväll. Den med H, det blir nog bara korta skymtar av henne, hon gillade inte att bli filmad och fotad. Men hennes röst kommer att höras. Den som jag börjat höra igen om än bara korta stunder. Jag ska spä på med lite hörselminnen. Vore dock bra om jag blev av med mitt lock för örat. Fan så irriterande.
Vet att det är otroligt bortskämt, att det är helt stört att ens nämna det men oj vad trött jag är på locket i örat.
Sommardoft
Posted in Helt omärkt on 19 juli, 2014| Leave a Comment »
Det doftar speciellt ute. Det doftar så där som bara sommar kan dofta och det gör mej glad. Jag sätter mej stilla på verandan en stund.
Bara tar in.
Slumpen
Posted in Helt omärkt on 17 juli, 2014| Leave a Comment »
Igår hittade jag en text som jag skrev när min vän bestämde sej för att det var färdigmedicinerat. När jag läste den förstod jag bättre den kraftlöshet jag känt. Men som jag vaknat ur. Min vän T, hon tror inte på slumpen, eller hon tror få saker händer av en slump. Hon tror att det finns en mening med att texten kom till mej. Och kanske är det så. Efter att hon sa det började jag fundera och jag tror att det som ledde mej in till Trollskogen var ett test jag fått tillbaka på min personlighet. Det gav många tankar. Jag förstår plötsligt varför vissa miljöer får mej att fara illa. De är som giftiga sumpmarker för mej och jag klarar inte av att förhålla mej på ett bra sätt. Jag började tänka mycket på vänskap. Hur viktig den är och hur sårbar H´s död gjorde mej.
Men nu ska jag ut och bada, kanske fundera lite mer på slumpen, död, vänskap, riktning, färger, konturer och handlingskraft.
Du kanske gillar …
Posted in Bokstäver om mig själv, Längtansfulla bokstäver on 13 juli, 2014| Leave a Comment »
Och sedan en massa förslag. På bloggar jag kanske gillar. Några handlar om att de följare jag har även följer dessa, inget märkvärdigt, det kan jag förstå. Jag vet vilka som följer mej, jag gillar dem och de utgår ifrån att jag gillar de som de jag gillar gillar. Jag komplicerar det enkla men låter det vara så. Och samtidigt undrar jag vilka de är?
Men sen kommer vi till det som intresserar mej extra mycket. Det finns bloggar de tror att jag skulle gilla för att de har samma intressen som jag. Och jag undrar, vilka intressen är det? Och vad grundar sej den analysen på? Och hur kan de som inte finns veta mer än vad jag själv gör? Eller jobbar de som mitt undermedvetna. Nästan lite olustigt. Idag ska jag kolla om de har rätt, de där som egentligen inte finns. Och om jag kan hitta mina intressen. Ett av dem just nu är dock att ta reda på vad som intresserar mej. Det i sej är lite konstigt.
Men först ska jag ut och hjälpa J med att kratta bort de löv och grenar som faller av häcken han klipper. Helt okomplicerat.
Under ytan 