En resa bakåt i tiden. Allt är sej likt. Känns underligt att höra sin egen dialekt, förstärkt och ur varenda mun. Från liten till stor. Men jag gillar bibliotek. Här kan jag sitta länge och glo. Värmlänningar är ganska glada. Och lätta att ha och göra med. De fixar. Allt ordnar sej. Allt går att lösa. Det finns något naivt, bonnigt och harmlöst över det. Rent av lite korkat. Men glatt och okonstlat. Mitt ursprung. Mina rötter. Både stolt och förfärad på samma gång. Ska nästa steg bli att skriva mer strukturerat och genomtänkt. Vi får se!
Annonser
Jag är också där, inte där du är geografiskt men mentalt. Det verkar vara flera som är där just nu. Som reser tillbaka och upplever ännu en gång. Somligt sparar man lite till och annat lägger man för alltid bakom sig. Det är som någon skrev hos mig, både mjukt och kantigt. En del saknar man och en del är man bara glad att man blivit av med.
Och som jag skrev hos dej, jag är trött på att skämmas. Jag vill leva mer i linje med mina värderingar utan att värdera. Bara veta vad som är rätt för mej och låta saker vara det de är. Utan att värdera.