Igår hittade jag en text som jag skrev när min vän bestämde sej för att det var färdigmedicinerat. När jag läste den förstod jag bättre den kraftlöshet jag känt. Men som jag vaknat ur. Min vän T, hon tror inte på slumpen, eller hon tror få saker händer av en slump. Hon tror att det finns en mening med att texten kom till mej. Och kanske är det så. Efter att hon sa det började jag fundera och jag tror att det som ledde mej in till Trollskogen var ett test jag fått tillbaka på min personlighet. Det gav många tankar. Jag förstår plötsligt varför vissa miljöer får mej att fara illa. De är som giftiga sumpmarker för mej och jag klarar inte av att förhålla mej på ett bra sätt. Jag började tänka mycket på vänskap. Hur viktig den är och hur sårbar H´s död gjorde mej.
Men nu ska jag ut och bada, kanske fundera lite mer på slumpen, död, vänskap, riktning, färger, konturer och handlingskraft.
Under ytan 
Kommentera