Nej där åkte även den början, jag kör igen. Jag har nog vid detta lag suddat ut 10 olika meningar som inledde mitt inlägg.
Jag har märkt att jag försöker smita undan från mej själv. Till och med ställa till det på ren djävulskap. Det är som att ju mer jag tar reda på desto ivrigare blir jag att inte använda det. Kunskapen alltså. Och om jag kunde se på det med humor istället för förskräckelse kanske vi till och med skulle ha kul ihop jag och jag. Jag vet vad jag behöver och sen gör jag tvärsemot. Idag ska jag inte bråka med mej själv. Jag ska le åt det hela. För snart har jag skurit av alla reträttvägar, mohahaha.
Feel the fear and do it anyway.
Under ytan 
Det är precis så man växer!
Go!
Go!
Go!!
:D
Jag är helt säker på att du hade kunnat ha hur kul som helst med dig själv =) Har du möjlighet så gör vad du behöver och skippa förskräckelsen. You only live once, eller hur? Och ett stort tack för att jag återigen tycker att din sida är lättöverskådlig.
Ja, i alla fall vad vi vet. Tanken på fler liv gör mej både trött och glad samtidigt. Nu känns sidan mer hemma.