Sen var det en annan grej …

Där jag låter mej påverkas fast jag inte vill. Ända sedan yrseln (borde ha en sån tidräkning, fy och ey, före och efter yrseln) har jag intresserat mej för och utövat yoga i olika former. Jag har med all säkerhet varit en jobbig djävel som lockat fram andras röda män med horn. För ett par veckor sedan så la jag till Yogobe i mitt facebookflöde. Idag tog jag bort det. För om jag låter det vara kvar kommer jag inte att yoga en enda gång till resten av livet på pin kiv. Trots att jag förlorar på det. Trots att jag vet att ingen bryr sej. Trots att jag själv tycker att det är en osund reaktion. Men jag går igång på det. Plötsligt hatar jag kråkor, huvudståenden, delfiner, hundar och solhälsningar.

Hmm, jag visste att det var bra att jag skrev det innan jag drog från datorn, det klickade till lite i skallen nu. Det är nog för att det blir en tävling, jag tror inte det handlar om avundsjuka men det kanske jag ändå ska ta ett varv och loopa. Nä, snarare handlar det om det oäkta, att det känns som att det görs för att det ska göras. Att det blir för mycket. Att det blir för pretto. Att det blir uppmärksamhet och blåslampa på. Titta titta, jag kan göra en kråka, vad kråkan gör med mej är inte så viktigt, bara att ni vet att jag kan göra den ropar den barnsliga rösten i mej. Men bara för att den är barnslig ska jag inte avfärda den, då kan jag bli övermogen.  

Och jag tänker på C, på hennes tankar om yoga och inser att jag är långtifrån färdigtänkt. Men det hänger ihop. Det finns ett mönster. Så här gör jag med andra saker. Som med svampplockning, golfande och sushiätande. Men så har jag ett mikrolöfte till mej själv. Efter varje underbar tankesession kommer en stund av handling.

Annons

Read Full Post »

Jag och min omgivning

Jag har tänkt mycket på hur jag påverkas av min omgivning. Först tänkte jag skriva självklart vill jag inte påverkas av den alls men jag hann till självklart så var jag tvungen att radera. För ärligt talat, jag tror jag ska passa mej för vad jag önskar mej, det kan slå in. För inte vill jag vara opåverkbar. Vad skulle det innebära i realiteten, att jag inte alls lät mej påverkas av min omgivning? Skulle jag vara frisk? Troligtvis inte. Att påverkas är väl en sak, att styras en annan. Och det är väl det jag inte vill. Bli styrd av en omgivning. För jag kan påverkas utan att jag gör något med den påverkan. Jag kan undersöka den, fundera kring den eller välja att fullständigt skita i den. Jag kan välja omgivning. Ta bort de som gör mej sämre och välja fram de som får mej att växa, landa eller bara konstatera och njuta.

Häromdagen var jag med en person som gjorde stor nytta med mej, igår likaså. När jag lämnar dem är jag påfylld. Men jag är också mer jag. Jag känner mej stadig. Jag känner att jag besitter kapaciteten. Jag känner mej glad, lugn och övertygad. Jag har fått reflektera, jag har fått ta in nya sätt att se på saker, jag har fått tänka tillsammans. Och där någonstans så släpper jag tanken på att jag kanske ligger åt introverta hållet, ja ja, skratta lagom du T.

Förutom den typen av omgivning har jag andra sorter där mitt sämsta jag frodas som bananflugor kring diskbänken. Jag blir arg. Jag gnäller. Jag hittar fel. Jag till och med äcklas, både av dem och mej själv. Föraktet för omgivningen äter sej in på en sekund och blir till självförakt. Namn som Ghandi, Buddha och Tara Brach fladdrar förbi och trots att jag inte vill det ger jag dem fingret. Karma, my ass.

Sen har vi de där som jag tycker så mycket om. Men där jag ändå krymper och förminskar mej själv. Trots kärleken blir jag tvivlande och osäker på mej själv. Kanske handlar det om lusten att vara till lags. Kanske handlar det om att jag ser upp till dem. Kanske har de sidor eller egenskaper jag skulle vilja ha själv. Jag vet inte. Men de jag nämnde innan låter jag bli att vara med och om jag av någon anledning behöver vara med dem så konstaterar jag glatt att de lockar fram den röde mannen med horn men jag klappar om honom snällt tills han drar igen.

Så vad gör jag åt de där som jag tycker så mycket om men som ändå påverkar mej negativt var frågan jag ville ställa? Men aldrig hann ställa för svaret dök upp. Jag pratar med dem. Jag frågar dem hur de upplever vår relation. Jag berättar hur jag känner. Så där som jag brukar när värmen inte gör mej helt bombad i huvudet.

Snart drar jag till fläktande sjövindar precis utanför sovrummet. Till doften av tall och gran. Dit längtar jag.

Read Full Post »