Ögonblicket när ingenting kan bli bättre än vad det redan är

Vilken underbar dag det varit. Med några få yttepytte stänk av skit. Som hör livet till. Även om jag motsätter mej skit in i det längsta.

Väcktes med de finaste presenter jag någonsin fått. Växte flera mil som mamma och fru. Så mycket kärlek. Sen blev jag körd till stranden där jag fick sitta med en bra bok, vatten, frukt.

Jag fick andas sommar. Ta in alla dofter. Inte bara höra ljudet av vågor utan även kasta mej i dem. Svalkande. Underbara. Lyckoframkallande. Maken kom efter en stund och gjorde mej sällskap.

Avslutade med en middag på Mira Mar där många små libanesiska smårätter ledde till stor mättnad. Nu sitter jag ensam i huset och njuter av de sista födelsedagsresterna. Make ute på båtklubb, dotter på Grönan och sonen lanar hos kompis.

Som M skrev häromdagen på fb, ”Ni vet det där ögonblicket när allt känns perfekt och ingenting kan bli bättre – precis nu känner jag så.”, jag förstår precis vilket ögonblick hon pratar om.

Just nu upplever jag det.

Annons