En hemlig liten sprallig kula i magen. Och där insåg jag hur det kan tolkas. Men jag är inte gravid. Men samtidigt är liknelsen inte så dum, jag är havande av min nya framtid. Den jag skapar på ett helt annat sätt, ett medvetet sätt. Så jag och kulan ska tillbringa tid tillsammans, varenda morgon i 10 minuter. Jag tror att det kommer att hjälpa mej när jag ska öppna alla mentala väskor jag bär runt på, kolla vad som finns i dem, fundera på vad jag vill kasta ut eller behålla. Kanske gör jag mej av med väskan rent av. Det kan även vara så att jag bär runt på andras väskor. Jag gör så ibland. Bär andras bagage. För jag är så van att bära. En väska mer eller mindre, det gör varken från eller till.
Men nu vill jag resa lätt framöver. Jag och kulan. Det blir finemang.
Under ytan 
Vi kvinnor är tyvärr ganska bra på det där med att bära både våra egna och andras väskor. Vissa väskor skulle jag med glädje bära om jag bara fick, andra borde jag kanske försöka göra mig av med.
Vad fint det låter med att ha en hemlig liten spralliga kula inom sig. Jag gillar den liknelsen.
Då är det hög tid att sluta bära. Kulan kommer att bli en bra kompis. Tur att jag såg det här dock, glömde ju kulturen imorse. Ska se var den passar in bäst så jag kan få rutin på det. Kram.
Det blir det. Alldeles säkert.
😊