Gamla vänner som påminner mej om vem jag är, det är så otroligt värdefullt. Helgens besök var energigivande och fullt av glädje. Det finns mer att säga, mer att göra men det är ok. Det är helt ok. Glädjen och saknaden, helt sammanflätade. Där det ena slutar tar det andra vid. Om och om igen.
Archive for oktober, 2014
Saknad och glädje inflätat i varandra
Posted in Glada bokstäver on 26 oktober, 2014| 4 Comments »
Det var ingen dålig dag, den lämnade bara dålig smak i munnen
Posted in Ledsna bokstäver, Stressade bokstäver on 20 oktober, 2014| 4 Comments »
Jag gick upp tidigt. Hade ett kunduppdrag som jag ville vara i god tid till. Jag gillar att vara i lokalen tidigt. Göra iordning allting i lugn och ro. Gå igenom dagens agenda. Lugnt och stilla checka att allt är på plats. En sak i taget. Lugnt och metodiskt. Lite kaffe. Min stund. Sen, när alla börjar anlända kan jag vara helt här och nu. Bara gå in i känslan och jobbet. Precis så hade jag tänkt mej även denna morgon. Åkte hemifrån en och en halv timma innan jag ville vara där. Då skulle jag ha en timma på mej för mej själv.
Erbjöd dotter att åka med. Trevligt. Kan inte bättre bli. Tills kön började. Och aldrig tog slut. Utan istället fastnade. I en tunnel. I över en timma. Med den blinkande symbolen Please Refuel! Nere på 5 mil kvar. Hur lång tid är en mil när du är fast i en kö i en tunnel? Började dividera med mej själv. Om jag stänger av bilen och sparar diesel på det sättet, går det då åt mer diesel om jag hela tiden måste starta och köra fram ett par meter? Första kvarten försökte jag bara njuta, av den goda marginalen, av sällskapet. Sakta kröp gråten sej på. För helvete, rulla framåt. Jag får panik. Som tur var hade jag SMS-kontakt med en av dem som skulle vara där. Tiden gick. Ambulans körde förbi. Efter en stund kom även en röd bil som det stod Kärlkirurgi på. Jag tänkte att jag är i alla fall inte i den bilen. Ingenting kan vara värre än det. Det är ingen av mina anhöriga som sitter i den bilen heller. Min dag börjar mindre bra, men det gäller att ha distans.
Gråt inte mamma säger dottern. Det fuckar bara upp mascaran. Det är inte värt det. Men jag funderar. Drar det ner cortisolnivån? Kan det vara värt det? Äntligen rör det på sej. Släpper av dotter. Anländer 45 minuter för sent. De har varit flexibla. Ingen är sur. De har bara stuvat om i agendan. De tar det bra.
Kollar in i lokalen. Fel sittning. Det är biosittning men ska vara 7 gruppbord. Får tag i personal. Fixar iordning lokalen med hjälp under tiden de fikar. Det flyter på. Vi fixar det. Men jag kommer aldrig riktigt ikapp. Det är ingen dålig dag. Samtalen är engagerade. Allting som skulle göras blir gjort. Om än lite senare. Men jag kommer inte riktigt ikapp. Det är lärdom. Jag vet. Men det gör ont. Det skaver och irriterar. Jag ville så mycket mer.
När jag skulle hem behövde jag hitta en bensinmack. Inte helt enkelt när jag inte känner till stan. Hamnar norr om stan. Skiter i vilket, bara inte ut på motorvägen söderut och fastna i kö för att få soppatorsk. Tankar. Äter en grillad med bröd. Tänker att det får ta den tid det tar. Ingen tid att passa. Ringer hem. Blir påmind om att bilen behövs där hemma. Om mindre än en timma. Cortisolpåslag igen. Känner mej bortskämd. Att mina bekymmer är små. Ändå vill jag bara gråta.
Ramlar in hemma. Rakt i dotterns famn. I soffan. Underbart. Det blir en tidig kväll. Imorgon ska jag vara ikapp.
Vad ser jag?
Posted in Helt omärkt on 17 oktober, 2014| Leave a Comment »
Den frågan fick jag så här på fredagseftermiddagen och insåg att det var ett tag sedan jag formulerade det. Så den karamellen tar jag med mej in i helgen och jobbar vidare på. Tack Ko för det!
Är lite pirrig i magen för ett uppdrag jag ska göra men skönt pirrig. Jag känner att jag har koll på läget, jag är nöjd med upplägget, jag tror det kommer att vara till nytta och människorna jag ska vara med är människor jag tycker om.
Bra så långt!
Tillfällig arbetsplats
Posted in Glada bokstäver on 15 oktober, 2014| 6 Comments »
Sitter på Miramar och jobbar. Om en timme kommer de andra. Jag hade fullständigt missat tiden för min massage. Tog en promenad i duggregnet ner och kollade om de hade öppet. Inte riktigt, men jag fick komma in ändå. Så nu sitter jag här och njuter av gästvänligheten, värmen, en kopp cappucino som de fixade och rätt bra musik i högtalarna.
Och jag tänker på att jag nu framöver kommer att ha rätt många tillfälliga mobila arbetsplatser. Och att jag ser fram emot det. Det är en spännande resa och den påverkar mej mer än vad jag hade anat. Jag lär mej otroligt mycket, inte bara om mej själv utan om annat.
Framförallt gör resan mej tydlig i konturerna. Och jag växer. Njuter. Och har rent av förbannat roligt.
Som sagt
Posted in Helt omärkt on 12 oktober, 2014| Leave a Comment »
ibland är jag lite för snabb, klickade på en knapp för att få fram info om en offertmodul vilket resulterade i att jag köpte den istället. Nåja, nu blir det ordning och reda även bland offerterna 😄
Förluster som leder till självklara val
Posted in Beslutsamma bokstäver, Glada bokstäver on 12 oktober, 2014| Leave a Comment »
Jag gillar ljudet av regn. Sitter vid vårt röda skrivbord och funderar på allt möjligt. Jag är ivrig av naturen. Vill göra. Ibland blir det fel men om jag ser till det stora hela är det värt det även de gånger det blir fel. Jag har köpt en licens till ett bokföringsprogram och vem kunde tro att det jag en gång rymde ifrån genom att välja nationalekonomi plötsligt är så vansinnigt roligt. Allt med den egna firman är roligt. Om jag håller demoner och andra destruktiva röster borta. Och det gör jag genom tillit och fokus. Och jag snuddar vid det ofattbara. Det kan bli bra, jag kan ha fel :D
När jag pratade med min mamma igår så förstod jag att hennes väninna satt ord för det jag kanske känt. Jag låter pappa leva vidare inte bara genom mitt hjärta utan genom företagande. Allt det han stod för tar jag med mej. Det gör mej så oerhört stolt. Så där stolt att jag bara vill grina. Och jag kan se honom le, höra honom skratta och ropa precis det jag behöver höra. Och bredvid honom står Helena. Jag vet förstås vad jag hade valt om jag hade fått välja. Men nu fick jag inte det.
Jag är ganska säker på att förlusten av dem gjorde detta livsval så otroligt självklart. Och för det är jag tacksam.
Hålrummen
Posted in Helt omärkt on 10 oktober, 2014| 8 Comments »
Så tajt är schemat, varenda minut räknas, intensivt. Men träning är med i bokningarna. Sömn likaså. Familjen är där och stunder med vänner. Och dagliga möten med kulan. Varenda minut räknas och känns dyrbar. Det slog mej inte förrän ikväll, men nästa vecka ska något annat med.
Hålrum.
Mellanrum.
Rummen som räknas och finns fast de inget innehåller och ändå innehåller hela liv.
De ska med.
Under ytan 