Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2014

Sitter vid köksbordet, min absoluta favoritplats. Känner mej som kungen i mitt eget rike. Har suttit här ett par timmar, först med morgonsidor, sedan med bokföring, lite facebookande, lite eget funderande, några skratt och lite samtal med J som mellan varven sitter mittemot. Huset är tyst. Utanför är det grått och det hänger fukt i luften. Snart ska jag åka iväg till Ytterjärna och köpa en sten till en vän som öppnat eget inom Mindfulness. Jag ska gå på öppethus och få se hennes nya lokal.

Nu när jag slängt bort min feghet, i alla fall den dos jag hade i kroppen just nu, så känns det friskt. Jag känner mej helt enkelt både lycklig och tillitsfull. Ska hålla i mediterandet nu, förstår mej inte på mej själv, jag väljer medvetet bort det, det är inte ens så att stressen äter upp det för mej medvetet utan jag väljer annat som kortsiktigt är roligare. På bekostnad av helheten. Men det där med att lyfta sej i kragen, det gör jag nog inte bara en gång utan flera.

Det finns så många saker jag skulle vilja skriva om, funderingar jag bär på, tankar som behöver förädlas. Men just idag ska jag göra annat. Roliga njutningsfulla saker. Ha en fin lördag!

Read Full Post »

På väg igen

Saker kom emellan. Saker ligger kvar men jag kliver över. På vilje. Jag tar fortfarande steg och då kommer syret som får mitt blod att bubbla och fräsa.

Jag är rädd. Skiträdd. Och det får mej att känna mej levande. Jag behöver göra upp med min trygghetsnarkoman mellan varven. Inte bortse från honom, ja det är en han, det är inte Astrid. Jag undrar vad han heter. Men han finns. Och han är bra. Inte alltid. Men ibland. För han hjälper mej. Och när han vet att jag gör av rätt anledning släpper han taget. Så jag vill inte slänga bort honom. Jag vill bara inte få för mycket.

För med tryggheten kommer syrebristen. Det är som att långsamt långsamt, nästan osynligt, dö en bit i taget. Inte dö som på riktigt dö. Inte heller som att bli avstängd. Jo kanske. Avstängd från det som är mitt rätta jag. Påminns om renheten. Glädjen. De goda intentionerna. Viljan. Det där som är bortom mej och ändå så in i bängen jag.

Read Full Post »

Jag undrar

Varför jag ibland vill krypa under en sten och ligga där tills allt fått nya färger.
Varför jag känner vindar av hopplöshet trots att alla ler.
Varför jag vägrar ge upp när munnar plötsligt grinar illa.
Varför gråt möter skratt.
Varför jag saknar så det värker trots att det varit smärtfritt en tid.
Varför det skaver även när allting passar perfekt.
Det undrar jag.

Read Full Post »