Dagar som går och tankar som tänks

Jag pysslar. Jag skriver. Jag springer. Jag funderar. Fast inte speciellt mycket. Litegrann över T. Inte över henne som person utan bara kring en specifik sak. Jag njuter. Jag kollar på serier. Jag äter. Alldeles för mycket mellan varven. Eller snarare för ofta. Små saker ofta. Betydligt nyttigare nu sedan jag slutade med mjölkprodukter och spannmål. Bakade bröd igår. Inte speciellt gott det heller även om det inte direkt var gröt med kanter. Drömmen om ett bageri behöver jag släppa, om jag inte hittar en bagare på vägen som vill dela drömmen.

Tankar studsar hit och dit. Rimfrost. Solljus. Svett. Snart nytt år. Förkyld unge som jag hoppas ska bli frisk. Mamma i huset bredvid. Duscha eller bada. Läsa eller meditera. Valen är många. Tiden är knapp. Såg en film igår som jag tyckte om. Minns inte namnet men den handlade om en man som kunde resa i tiden. Bara bakåt. Den påminde mej om viktiga saker. Val. Livsglädje. Kärlek. Förluster. Att släppa taget. Att leva nu. Döden.

Nu ska jag göra något annat.

Annons

Read Full Post »

Julaftonsmorgon

Idag var jag extra nöjd när jag även fick tända granen. Jag tror banne mej att årets är den absolut vackraste vi någonsin haft. Den är perfekt. A gjorde ett utmärkt val. Jag går omkring i huset och bara njuter, överallt finns det något som lyser eller glimmar och tillvaron känns magisk. Jag förbereder inför kommande år. Blev påmind om nyår, bokslut och annat på fb. Att jag aldrig riktigt gillat nyår. Allas förväntningar brukar vara skyhöga, nu djävlar, nu ska det bli ett bra år. Jag lovar det och jag lovar det. Löften som sällan hålls och blir verklighet. Det är nästan alltid någon, vars förväntningar inte blir mötta, som brakar igenom. För under den vackra, glittriga ytan finns mörka hål som lurar. Självklart inte hos alla, men just denna dag är kulissen extra vilseledande, dess blänkande gör det svårt att avgöra var hålen finns. De syns desto mer på nyårsdagen :D

Själv har jag inte firat nyår på länge. Vi har skålat, även om vi väljer det finska klockslaget för att sedan en timme senare kunna vara på plats i Maren och kolla på när dårarna skjuter iväg sina tusenlappar. Drömmer om att en gång få vara på plats i New York när kulan faller. Det vore coolt. Att få vara där och betrakta allt runtomkring, ta in ljud, dofter. Människorna och staden. Varför vet jag inte? Känns lite dubbelt. I år blir mammas födelsedag extra tuff. Julen säger hon känns hanterbar men just födelsedagen innehåller ritualer som inte längre blir av. Saknad och längtan denna första dag på året. Ändå tror jag att det blir ett bra år. Det känns så. Jag har mycket saker på gång. Roliga saker. Så är tanken tillbaka till förberedelserna och hur knäpp jag är.

Skulle välja bok till coachutbildningen, förra gången blev det en ljusrosa med små vita prickar. just för att den var så olik mej som person och att utbildningen skulle innebära en massa ny kunskap om mej själv. Den här gången har jag valt en vit, för att jag ska gå in i nästa steg med ett oskrivet blad. Har en vit i A4 storlek med linjer, en vit i A4 storlek med blanka papper och en vit mindre i A5 storlek med blanka blad. Och nu sitter jag här och ska välja. Trodde jag hade valt men i morse tyckte J att jag skulle välja det jag valde från början och sedan hade ändrat på. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska välja igen. Ni förstår vilken problematisk tillvaro jag lever ibland alla stearinljus, hahaha.

En annan ny grej som tillhör morgonritualerna sedan ett par dag är att välja ett kort ur en rund ask. På korten står det: ”Idag väljer jag att vara …..” följt av en egenskap. Första kortet jag drog var talangfull. Tyvärr glömde jag bort det under dagen så jag tänkte inte så mycket på det. Men jag tänkte på ordet på morgonen, vad det för mej innebär att vara talangfull. För mej är det något positivt, längtar efter att hitta min talang. Det är lekfullt. Men för den som har det och tvingas använda den mot sin vilja måste det nästan kännas som en plåga. Sen finns det förstås allt där emellan också. Dagen därpå valde jag att vara nyfiken, det var rätt likt mitt vanliga sätt att vara. Kortet låg nära min natur. J fick andlig vilket inte var helt lätt för honom att förhålla sej till. Idag fick han kreativ vilket gjorde att han sken upp, det innebär nog det nyfiken innebar för mej. Själv fick jag strålande utan att skina upp vid tanken. Förvisso passande en julaftonsmorgon men inte så passande när jag kollar mej själv i spegeln. Riktigt glåmig är jag för tillfället. Grå och tråkig. Hur pigg jag än känner mej inuti så syns det inte i spegeln. Så jag väljer att inte kolla i speglar, lever på känslan jag har inuti istället.

Nu har J plockat fram julskinkan, min nos reagerar.

Read Full Post »

Flera sorters springande

Det känns riktigt högtidligt. Sitter återigen vid köksbordet med en nyvunnen känsla av koll på läget. Har precis värmt en kopp soyachoklad, adventsljusen skiner. All bokföring på firman är klar. Jag har koll på kurslitteraturen till kommande coachutbildning. Jag har bokat in dagar i kalendern inte bara för den utan även för det som blir mina företagsdagar. Det som saknas är några julklappar men de finns nedskrivna på en lista och planeras att inhandlas idag. Jag har en riktigt bra chef som verkligen lyfter min tillvaro, en bortglömd känsla. Lustigt hur jag kan ha det på ett sätt, sedan få det på ett annat och efter något år vänja mej vid det nya sämre sättet och rent av glömma bort det andra bra och till och med skapa destruktiva tankar kring min egen förmåga snarare än betrakta omständigheterna så som de är. Bara att skriva det gjorde hjärtat lite mjukare i kanten och luften lättare att andas.

Jag insåg för några dagar sedan att ingenting är viktigare än att låta alla delar av mej själv hinna ikapp, kanske för tusende gången. Dah, undrar om jag får nobelpris för det. Jag vet ju allt det där, att jag blir ledsen när själen sticker åt ett håll, hjärnan åt ett annat, hjärtat åt ett tredje medan benen roar sej på ett fjärde håll och armar leker döda i ett femte hörn. Inget nytt under solen. Jag tränar på att hålla i det över tid. Det där med att låta saker vara ikapp. Inte låta det gå så långt att jag hinner bli vilsen innan jag plockar ihop delarna. Den här gången blev jag nog till och med mer än vilsen och det är det jag lever med sviterna av. Det är det som får mej att längta extra mycket till jul. Det är det som får mej att älska Åhléns reklam: Ju mer vi jagar julen, desto längre ifrån oss kommer den, julen handlar om att göra så lite som möjligt så länge som möjligt.

Under tiden jag gör så lite som möjligt så länge som möjligt ska jag ta mej en ordentlig funderare på vad det är jag verkligen vill ha för jobb i firman och vad det är jag verkligen tycker är kul att göra. Jag ska också skriva ner vad det är jag vill ha ut av kommande utbildning så jag får ut så mycket som möjligt av den. Sen ska jag läsa vidare i en bok jag påbörjat, den påminner mej om det jag vill ha mer av. Värme, glädje, hopp, upptäckarlust, nyfikenhet, lusten att lära, tjusningen jag känner över kunskap. Den påminner mej också om att inte ta för givet att alla står på samma fläck som jag när de börjar. Ibland kan jag nästan tvinna mej ut och in för att skapa nytta och insett efteråt att det hade räckt och till och med varit bättre med bara de första 10 procenten. Det är inte gammal skåpmat eller självklarheter för alla. Sen ska jag snöra på mej träningsdojor och springa några mil under helgerna, det gör mej stolt att skriva. Jag kan springa. Och jag springer. Men det är inte den sortens springande som gör att jag tappar delar av mej själv. Det är en helt annan sorts springande.

Read Full Post »