Vetenskapen har inte monopol på sanningen, lika lite som religion har monopol på andlighet. Vet att det är så att den som söker till sist finner.
Men bara det den söker.
Och att det är just det som skapar vilsenheten. Plötsligt och intensivt omfamnar jag den. Vilsenheten.
Under ytan 
Kram fina du! (hjälp vad kommentarer är svåra att haspla ur sig) Vi har våra egna sanningar, sökandet är i uppförsbacke emellanåt, kanske allt som oftast, tidskrävande, blottande. Men värt vilsenheten och mödan. Visst måste det vara så?
Det är helt klart värt mödan även om jag känner att jag mellan varven ska lämna mitt garnnystan därhän och gå ut i livet för att samla på mig skratt, kärlek, glädje, lek och tacksamhet. Då orkar jag och lär jag mig mer. Det kan bli lite svart och destruktivt annars har jag märkt.
Mmm, och tänk om alla kunde acceptera – och respektera – att andlighet kan ses ur många olika perspektiv. Att ett alternativ inte nödvändigtvis är mer rätt än något annat. Att det är ok att tänka olika men att syftet alltid borde vara att vilja väl. Vad lätt det skulle vara då, att leva i denna värld.
Att en del ska ha så svårt för att fatta detta. Det har jag svårt att förstå …
Det är det enkla som brukar vara svårt :)