Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2015

Letar resa
Varm i magen av hemmagjord tomatsoppa
Skickar några hjärtan till Rödhakenästet
Tänker att jag ska planera lite men huvudet skriker nej nej nej
Sjunker ner tillbaka till soffan, huvudet är en del av kroppen och kroppen ska man lyssna på

Även den lata delen

Read Full Post »

Med fingrarna
med fötterna
med kroppen
med hjärtat
med själen

Det går långsamt. Men framåt.

Jag är fortfarande rädd.
Avundsjuk.
Jämförande.
Utan impulskontroll.
Otålig.
Sökande.

Men aldrig bitter.
Aldrig girig.
Aldrig elak.

Jag lyssnar men vet att kroppen inte är helt pålitlig just nu. Jag vet att det hjälper. Bortom det som händer just nu.

Jag försöker vara snäll. Mot mig själv. Mot andra.

Jag bidar min tid. Otåligt mellan varven. Men ändå. Jag håller ut. Jag har så otroligt mycket glada insikter. Bara inga ord. Eller leenden.

Revolutionerande kunskap som ännu inte omsätts. En del saker ska helt enkelt inte lämna munnen. Bara upplevas. Och under tiden ska jag göra allt för att själen ska få dansa.

Read Full Post »

Märklig fas

Det är lite som klåda. Eller kli. Kli är ordet jag själv skulle använda. Samma sak, bara lite mer värmländskt. Vad är det som gör att jag på sistone inte hinner skriva det jag tänker förrän jag tänker en annan tanke, har det börjat fungera? Att vända tankarna direkt vid dörren. Så de inte får fäste. De där av sämre sort alltså. Jag skriver, jag tar bort, jag skriver igen, tar bort. Allt ändras i realtid ändå går allting hur långsamt som helst.

Klådan då, var kommer den in i bilden?

Märklig fas.

Read Full Post »

Min resa

Allt jag ville skriva lät som floskler, så jag raderade det och nöjer mig med att skriva att jag är glad.

Och nöjd med att jag påmint mig om min resa. Jag glömde för en stund. Och märker att när jag skriver orden dyker glömskan upp igen. Så jag slutar.

Nöjer mig med att skriva:

Jag är glad!

Read Full Post »

Imorse skrev jag morgonsidor igen, har valt bort dem ett par dagar på raken, närmare 2 veckor av lite olika anledningar och imorse när jag vaknade kände jag att nej, idag ska de skrivas för jag saknar dem. De klargör, lyfter fram, synliggör, möjliggör, reparerar och läker. De jag skrev i morse skrevs på engelska, jag har inte en aning om varför, jag ifrågasätter inte mina morgonsidor utan åker bara med. Antar att det är de där 95 % som jag inte styr över men bör lyssna på.

Och den ledsna punkten försvann. Eller så blev den begravd under en invasion av möjligheter.

Tillit och tacksamhet. Jag jobbar på.

Read Full Post »

Jag är bortskämd, jag vet. Jag brottas med den biten men den tar inte bort ledsenheten i bröstet som gör sig gällande. Och jag skriver för att hantera ledsenheten. Jag behöver se vad den är gjord av och vad den vill säga. Den har funnits där från och till en period. Underligt egentligen, att jag kan vara ledsen på en fläck i övre bröstkorgen men inte i huvudet.

Gjorde ett värderingstest häromdagen som fick mig att börja fundera på mina planer. Om det verkligen är så att jag lyssnat hela vägen. Det är svårt med värderingar, vissa har vi med oss alltid, andra förändras över tid. En del påverkas av huruvida behovet kring värderingen är uppfyllt eller ej. Och ibland blir det dubbelt, det är samma sak på ytan men en helt annan värdering i botten. Som med pengar. Jag ser inget egenvärde i pengar, jag tycker inte det är fult att tjäna pengar men jag tycker det är viktigt vad de används till. Egentligen, men det är bara en parantes, tycker jag pengar är förlegat, känns som att en ny modell bör vara på intågande så vi får bort skevheterna och destruktiviteten i nuvarande marknadsekonomi. Tillbaka till pengarna. Jag brottades ett tag med det där. Värderingsmässigt. Jag kände att det inte var viktigt att tjäna mycket pengar men att jag valt fram pengarna i handling genom livet. Tills jag insåg att för min del är ekonomisk trygghet något som är viktigt. Och att det varit det väldigt länge. Och att jag tagit beslut utifrån det och ibland faktiskt stått ut onödigt länge för att det varit tryggt.

Nu kanske jag i och för sig ska ta det jag känner med en nypa salt eftersom jag precis fått nya kapslar av kinakvinnan. Det har jag nog aldrig skrivit om, att få se sitt eget blod på tv-skärm, hur häftigt som helst. Eller så skrev jag det i samband med min tarmförälskelse, haha, det spårar ur. Tillbaka.

Jag har en fläck i bröstkorgen som är ledsen. Det är något som skaver. Jag kanske bara är rädd att jag återigen haft för bråttom. Att jag valt utifrån mitt gamla jag. När jag skriver ökar ledsenheten, den sprider sig upp till käken. Gråt samlas i halsen. Kanske kroppen är rädd. Att jag inte ska ta den på allvar. Inser att hur gärna jag än skulle vilja stanna kvar på denna plats och skriva behöver jag samla ihop mig inför eftermiddagens möte. Det var det där med fokus.

Read Full Post »