Allt jag ville skriva lät som floskler, så jag raderade det och nöjer mig med att skriva att jag är glad.
Och nöjd med att jag påmint mig om min resa. Jag glömde för en stund. Och märker att när jag skriver orden dyker glömskan upp igen. Så jag slutar.
Nöjer mig med att skriva:
Jag är glad!
Räcker bra så. Räcker långt.
Ja faktiskt.
Glad är mycket bra!
Jepp. Ska vi ses idag?