Det går bra.
Har några energidippar då och då men då ser jag till att få lite vila eller så mediterar jag. T gav mig en förträfflig trädmetafor så nu mer ser jag till att fötterna står stadigt, sen blundar jag, tänker på rotsystem och stam. Att det som händer nu händer inte i mig, det råkar bara blåsa genom just mitt lövverk. Men snart har det blåst över. Sen häller jag osynliga hinkar med kärlek över alla de som är otrevliga, sura eller bara påfrestande av andra anledningar.
Sen har jag har köpt en fin anteckningsbok. Där ska jag spara alla tillfällen då jag väljer kärlek istället för ilska, irritation, jämförelse, kritik, ledsenhet eller andra glädjedödande energislukare.
Nästa helg ska jag vara med A och måla. Vid värmländskt vatten. Det ser jag fram emot.
Jag har för övrigt blivit bättre på att göra om och göra rätt när jag tänker, pratar och skriver om mig själv. Jag märker att ett visst avbrott i beteendemönster har skett. Ser fram emot fortsättningen. Känner mig övertygad och stark. Bestämd.
Och glad.
KÄRLEK!
Under ytan 