Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2015

Det funkade redan på den tiden då väggen var kvar och väggen var av brunt trä. Mörkbruna skåpluckor, bajsbrunt kakel, gul spis och gult kylskåp. Korkiplastmatta i gulbrun halvlyster. Redan första gången jag kom in i huset och såg att köket såg ut som en lyxigare husvagn med undantag av spaljé kände jag det. Här kommer jag att trivas. Här kommer jag att kunna sitta. Och glo ut genom fönstret och känna frid. Nu har vi öppnat upp en vägg och släppt in ännu ett fönster. Det finns fönster åt alla håll jag tittar eftersom jag ofta sitter med ryggen åt spisen.

Nu ser köket annorlunda ut. Andra färger, mer ljus. Och känslan är förstärkt. Jag trivs, känner frid men har också på sistone fått en bubblig upplevelse. När jag sitter här känns allting möjligt och allting roligt. Det räcker dock inte med att bara vara i köket. Jag kan fortfarande stå upp och vara osams, grinig, trött, stressad och sur över hur det ser ut. Men om jag slår mig ner på en stol. Stannar till. Tittar ut genom fönstren så är det som Narnia, fönstret är en väg in tillbaks in i mig själv och världen där de viktiga sakerna finns. Låter kanske märkligt. Men jag har upptäckt att jag trivs väldigt bra där inne. jag gillar att vara där. Jag gillar det jag hör och ser.

Kanske lite det som Klas Hallberg betraktar som mindfulness på värmländska. Lyssnade på en gammal podd med honom igår, han blev intervjuad av Lena Gustafsson. I köket hör jag min indian mycket bra, hohoandet behöver bara vara ytterst svagt för att jag ska uppfatta det. Vi dansar, sjunger och pratar om viktiga saker. Min projektledare ligger utslängd på soffan och vilar under tiden.

Idag blir en dag i Hedra mysteriet anda

Idag ska jag ägna stora delar av dagen till att hedra mysteriet, det är en sån dag.

Read Full Post »

Status – prick nu

Vaknar med en glad känsla. Ser fram emot att få träffa arbetskamrater. Solen skiner vackert på de gulgröna trädopparna jag ser en bit bort. Är fortfarande, av någon anledning, oförmögen att tänka framåt. Det är som att något låst in kroppen och huvudet i här och nu. Går en kurs där begreppet Precensing är ofta förekommande, rent av nyckeln mellan det som ska släppas och det som ska släppas in. En kombo av present och sensing. Ett nytt verb som jag inte hittar något svenskt ord för, hänna låter mindre bra, haha. Kanske är det där jag är.

Av en anledning jag ännu inte förstår.

Prick nu alltså.

Read Full Post »

Den snurrade på rejält. Tvättmaskinen. I början var det ok eftersom jag log när jag kollade ut. Men leendet blev mer och mer plågat. Varv efter varv utan att egentligen förstå vitsen med det jag snurrade ihop med. Andra känslor intog min kropp. Med all rätt.

Ledsenhet.
Trötthet.
Kraftlöshet.

Jag hade liksom glömt att det inte finns någon stoppknapp där inne. Så jag samlade kraft och fick till en rejäl kick mot glaset och tog mig ut. Nu letar jag efter signalerna, de där som signalerar när första foten är på väg in i tvättmaskinen. Klart jag vill stoppa redan innan jag kommer in i tvättstugan men jag inser också att det är de små stegen som gäller för att det verkligen ska bli skillnad.

Så jag glädjs åt att jag skippade centrifugering denna gång. Ett stort framsteg. Jag fick koll på mig själv och surrandet har upphört. Det är ersatt av det där lugna som jag kände efter sommaren. Bra där!

Read Full Post »