Så mycket magi jag skulle kunna gå miste om. Jag har svårt att beskriva bilden med ord. Den jag såg när jag åkte till Återvinning för ett jobb. Tidigt imorse. Det var fortfarande dimma. Solen sken på de gulgröna trädtopparna. Det var så otroligt friskt i luften. Och alla de små löven var så vackra. Och jag kunde plötsligt se dem i detalj utan att tappa den stora bilden. Och jag tänkte att jag ibland tänker sönder saker. Att jag med mitt 5 % medvetna jag har en tendens att sno magin för mig själv. Jag letar och letar efter sätt att hitta de andra 95. Men jag letar med fel verktyg. Jag letar med de som bor i de 5 %:en.
Det är en ordlös process. En som ligger bortom tankar och känslor. En paradox. Ett fyllt vakuum. Något obegripligt stort. Och det känns inte skrämmande att vara liten. Bara skönt. Och vackert. Som att det inte handlar om mig. Det handlar mer om att vara ett verktyg för något större. Hela jag är ett verktyg. En lättnad.
Allt jag behöver är att vara snäll och full av kärlek.
Inte det lättaste ibland, jag medger det, men jag tränar.
Och det går banne mig bättre och bättre.
Under ytan 
Snäll och full av kärlek? My kind of thing!! Det är den bästa känslan som finns! Idag har jag valt skratt och öst lite hinkar! Puss!!
Skratt och hinkar med kärlek is da shit
Jag tror inte jag känner en enda person förutom du som är så bra på att beskriva känslor med ord. Även om du kanske inte är medveten om det själv. Och du? Du är både underbart snäll och väldigt fylld av kärlek både från andra och från dig själv.
Och du kan ju få mig att gråta bara rakt ut som vanligt. Jag blev så himla glad och rörd av din kommentar så du anar inte. Tack!
Hej! Visst kan man träna sig i att känna kärlek i allt och alla och det kommer alltid i retur. Jag hade också velat ha detaljseende och det går om jag bestämmer mig för att vara i NUET. Öva och öva, som allting annat.
/Leva-Kerstin
http://www.steeperz.com
:)