Lyckorus att få tända levande ljus i köket.
Sitta vid mitt köksbord.
Komma ikapp eller vänta in beroende på vilket perspektiv jag väljer.
Lyssna på senaste livesessionen jag missade från MIT.
Med pirr i magen skicka iväg ett mejl i stundens ingivelse för att få till ett möte med den person som dök upp på sista frågan i övningen vi gjorde. Hoppas att han ser bortom det kanske till första anblicken underliga, eller till och med galna.
Ska inte gå in på alla steg som ingick i övningen men ler ändå åt att jag var tvungen att bokstavligen flytta köksbordet en meter för att kunna ta mig till den mentala plats som övningen slutade i. Rätt symboliskt, haha.
Tänkte häromdagen att jag varit så dålig på att höra av mig till vänner att jag kanske inte längre har några. Då skrev L och T på bloggen. Poppade upp som peppande kärlekssvampar.
Jag är lycklig. I varierande grad. För om jag skiter i att analysera och tänka alltför mycket så är grundtonen alltid positiv. Just nu kryddad med förväntan, iver och glädje.
Under ytan 
Jag blir glad att läsa om fin bubblande iver. Du växer! Det gläder mig
Så lustigt och nästan lite kusligt att du väljer uttrycket Du växer. För jag har inte skrivit det va? Det var en mening som kom till mig i en annan övning vi gjorde. Rådet till mig själv. Väx! Det rådet är sedan imorse kompletterat med diverse andra som jag kanske ska skriva ner på bloggen nu när jag tänker efter.