Den flyger på mig ibland. Som en intensiv längtan att uttrycka allt det som jag precis då tänker, känner och upplever. Eller kanske till och med bortom det. Ibland som en klåda och frustration. Men många gånger som ett bubblande sug. En skrattande mage som vill dela med sig. En beslutsam insikt som vill leta sig ut. En livslust som är på väg att spränga den fysiska kroppen. Jag hade önskat att jag hade haft en berättelse som ville ut. En sammanhängande, uppslukande sort som skulle kidnappa mina fingrar.
Men så är det inte dessvärre.
Under ytan 
Kommentera