Läste en bok idag. Som påminde mig om ett löfte jag gav till mig själv. Som jag höll ett tag. Och sedan glömde bort. Att lämna fågel till förmån för groda. Släppa det där med att hoovra ovanifrån och fundera på hur saker hänger ihop och tankar om hur jag hör till och var min plats finns i allt det där jag ser där nere.

Nu vill jag göra som jag tänkt. Sluta planera saker. Sluta försöka tänka hela vägen och få stopp efter ett par meter. Istället bara se vad som finns rakt framför mig. Ta in det. Lukta på det. Se det. Höra det. Och se på vilket sätt jag kan bidra här och nu. Kanske kommer något ut av den handlingen. Kanske kommer inget mer än handlingen i sig. Och det är gott nog. Att göra skillnad för någon där och då.

Jag blir glad av försommar. Av ljuset och av lagomvärmen. Av att allt plötsligt spricker upp och lever. Jag blir glad av färskpotatis. Jordgubbar. Sockerärtor och ljusa kvällar. Verandahäng. Hundar som badar. Jord som fraktas från en hög till en annan. Fågelkvitter och motorcykelbrum. Doften av grannens grillande. Skratt och hej över häckarna.

Annons