Jag drömmer om den där stunden då fingrarna bara rör sig. Oavsett vad som kommer ut så kommer det ut. Utan en enda tanke. Känslan av att spy ur sig popcorn. En enda lång gråvit korv som ramlar ut. Och det är rörelsen som räknas. Och känslan efteråt. Lättnaden. Friheten. Nöjdheten.
Och smeten som hamnade framför mig, den är underordnad.
Jag kan andas igen!
Precis så. Och jag tänker att jag borde börja med morgonsideskrivandet igen. Det gör verkligen gott.
Hur har det gått? Med morgonsidorna