Jag gillar det enkla. Det äkta. Det okonstlade.
Människor som är människor rakt upp och ned.
De som är snälla för att de är snälla, inte för att framstå som snälla.
De som gör utan publik. De som skulle göra oavsett om någon visste eller såg.
De som låter handlingen gå före de onödiga orden. De som vågar säga de riktigt viktiga orden.
Under ytan 