Jag tappar bort saker. En del på riktigt och en del i känsla. Glasögon, mobiler, ord, vänner, timmar, mig själv.
Långt från bra.
Posted in Helt omärkt on 16 september, 2019| 3 Comments »
Jag tappar bort saker. En del på riktigt och en del i känsla. Glasögon, mobiler, ord, vänner, timmar, mig själv.
Långt från bra.
Posted in Helt omärkt on 14 september, 2019| Leave a Comment »
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna så här. Jag är nästan lite snopen. För i huvudet är allting precis som det ska vara.
Roligt.
Rätt.
Äventyr.
Livsstart.
Spännande.
Kul.
Och en massa mer.
Men känslan i bröstkorgen är nåt helt annat. Att lämna henne i en lägenhet för att åka och sova i en annan stad känns märkligt. Att sedan dagen därpå lämna henne i ett annat land känns, ja kanske inte otänkbart men i alla fall mer än märkligt.
Min lilla unge är stor. Min lilla unge är glad. Så jag tror huvudet har mer rätt än bröstkorgen. Magen är smittad av bröstkorgen så även den känns lite i avvaktan på gråt.
Men gråta ska jag försöka låta bli eftersom jag inte är ledsen. Och inte vill att hon ska bli ledsen. För att jag verkar vara nåt jag inte är.
Krångligt.
Men helt ok.
Posted in Helt omärkt on 10 september, 2019| Leave a Comment »
De där stunderna när jag helt oväntat bara fylls av en glad lycklig känsla. Små korn här och där bildar en massa. Och massan blir plötsligt överrumplande stor. Och jag kommer på mig själv med att fånle. Och bara betrakta mitt ögonblick med stor tacksamhet. En stund av ren lycka över små små saker som likt smultron staplade efter varandra på ett strå blir till det vackraste av smycken.
Ett sånt ögonblick somnar jag till ikväll.