Klotarg

Jag vet inte varför men ibland kan jag bli så där blixtarg igen. Det dyker upp som ett aggressivt klot och far snabbt genom kroppen. Det kommer in genom huvudet och far ut någonstans vid höfterna.

Nu för tiden går det så snabbt att det bara hinner bli ett konstaterande att det hände. Ingenting händer utanför mig. Vet faktiskt inte ens om det syns.

Men jag undrar så klart varför det händer?

Annons

Read Full Post »

Ljud

Ibland blir jag djävligt trött på ljud.
Rätt ofta längtar jag efter total ljudlöshet.
Tystnad.
Det skrivna ordet är annorlunda.
Jag kan välja.
Men de tomma orden.
De som uttalas.
Som utfyllnad.
Enstaka ljud som saknar mening.
Som bara finns, sägs och irriterar.
Som inte tillför.
Bort. Bort. Bort.
Lämna mej ifred.
Schh.
Eller rent av.
Håll käften!

Read Full Post »

Väntan

Inga tankar. Inte många känslor heller. En lite boll av is i magen gör sej påmind. Jag råfokuserar. Men vet inte på vad. Tomrummet. Mellanrummet. Rummet utan innehåll. Som ger annat tydliga gränser. Nu fastnade tanken i något. Som jag kan utveckla medan jag väntar.

*******Tillägg till inlägg*********

Nu så här ett par timmar efter att jag skrev inlägget blev det ny väntan. En väntan som gör mej förbannad. Jag vet inte hur jag ska förhålla mej till den. Jag får huvudvärk av den. 3 timmar innan min pappa ska in och få sitt besked om all cancer är bortskuren eller om det finns annat kvar i kroppen ringer de. Och bokar av tiden. Patologen hade haft julledigt och var inte klar med analysen av alla prover. Jag älskar att min mamma inte går i tacksamhetsfällan. Kvinnan som ringde tyckte nämligen att hon gjorde något riktigt bra som ringde innan så de slapp komma dit och få reda på det på sjukhuset. Min mamma ställde just den frågan. Förväntar du dej att vi ska vara tacksamma? Ni är fan sjuka i huvudet. Och jag älskar att min mamma blir bråkig. För hade vi haft 5 januari som datum från början hade vi förhållit oss till det datumet. Men det är den 28 december 14.20 som vi väntat på. Inget annat datum. Ingen annan tid. Fan!

Read Full Post »

Sur sur sur

Sur som en citron.
Sur som ättika.
Sur som ett as
Sur som syra.
Sur som omogna krusbär.

Sur sur sur.

Ett energiläckage utan dess like och allting handlar om att min frihet berövas. I tanken. För på riktigt finns inte hindren. Jag skapar dem med min inställning. Min attityd suger. Och jag kommer fan inte ur det. Så fort jag tänker på bra saker som jag ska göra så byts känslan ut mot betydligt trevligare sorter. Och sen rätt vad det är har jag åkt dit igen. Fräser och puttrar om vartannat. Tycker synd om mej själv. Helvete vad hårt den sitter offerkoftan.

Och helvete vad sur jag är. Kanske ska testa lite svordomar för att riktigt vältra mej. Förvandla surheten till ren och skär ilska. Göra om energiläckaget till en kraftkälla.
Helvetesdjävlaförbannadeskit.
Kuksugarhelvete.
Förbannadedjävlapissråtta.
Draåthelvetedjävlaapskit.
Djävlaskitochhelvetesdjävlarunkskalle.

Nja, funkar så där. Lite musik kanske.

Read Full Post »