Posted in Beslutsamma bokstäver, Längtansfulla bokstäver, Vardagsblänk on 15 september, 2014| 4 Comments »
Livet är nära.
Döden är nära.
Allt är nära.
Allt har puls.
Det finns tårar. Av sorg och av glädje.
Det finns närhet.
Det finns kärlek.
Det finns vänskap.
Det finns övning och träning och ändrade attityder.
Det finns vilja och vana. Starka och svaga. Bra och dålig.
Det finns glittrande sandkorn, vackra berg och tunga stenar.
Och vatten. Och vågor. Hålor och djup. Vattenfall och stup.
Det är nära nu.
Allt är nära.
Posted in Beslutsamma bokstäver, Bokstäver om mig själv, Glada bokstäver on 12 september, 2014| Leave a Comment »
Jag vet att det är bra.
Jag vet att det rent av gör underverk.
Jag vet att det är den enda vägen att gå.
Jag vet vad som händer efteråt.
Jag vet vad regelbundenheten gör.
Jag vet vad det innebär för livet totalt.
Jag vet att det gör mej glad, stolt och full av energi.
Och idag gjorde jag, trots att rösten fanns. Rösten som egentligen inte är ord utan snarare en känsla upptäckte jag idag när jag lekte lite med motståndet. Men skulle jag översätta känslan skulle den nog bilda meningar som:
Äsch skit i det, du har ju annat du måste göra.
Är det inte lite löjligt ändå att meditera?
Och än löjligare om det handlar om en kula i magen?
Du kan ju alltid göra det sen när du har gjort det andra.
Det passar inte just nu, dessutom kan du inte slappna av så där bara rakt av.
Men jag slappnade av. Jag flyttade kulan till huvudet flera gånger, men det är inte där den ska visualiseras. Det är i mage. Och jag vet varför. Det kom tankar emellan som jag lät flyga iväg. Jag tjuvkikade en gång för det kändes som om någon tittade in på mej genom fönstret. Jag kliade mej på armen en gång. Och jag log. Åt min egen tillåtelse. Jag ler nu. Åt min egen löjlighet. Jag ler åt orden som känns fåniga. Jag vet varför jag ler.
För att jag gjorde det. För att jag var stark i de svåra stunderna. För att jag höll i trots att jag prövades. Och jag ler, för att jag påbörjade ett försvarstal som skulle göra det jag skrivit mer legitimt men suddade ut det och skrev det här i stället.
Jag satt där. Jag blundade. Jag testade. Jag lät en tår eller två trilla. Jag lät Helena och pappa få passera när de knackade på. Jag rullade ihop min oro för valet och sd till en svart boll och spottade ut den. Och kvar blev en liten vit kula som kommer att växa sej större.
Posted in Beslutsamma bokstäver on 3 augusti, 2014| 4 Comments »
Läste ett gammalt inlägg, om att vara rustad inför hösten, det gick väl så där den gången.
Trots att jag var så bestämd.
Men jag gillade höstrustningen. Ska se till att dra på mej den igen. Det kan vara nu det händer :)
För inte visste jag att så mycket skulle komma emellan som jag inte kunde styra över. Död gånger två och lite
idiotledarskap på det. Toppat med lite andra vardagskriser.
Posted in Beslutsamma bokstäver, Bokstäver om mig själv, Ofärdiga bokstäver on 22 juli, 2014| 4 Comments »
Nej där åkte även den början, jag kör igen. Jag har nog vid detta lag suddat ut 10 olika meningar som inledde mitt inlägg.
Jag har märkt att jag försöker smita undan från mej själv. Till och med ställa till det på ren djävulskap. Det är som att ju mer jag tar reda på desto ivrigare blir jag att inte använda det. Kunskapen alltså. Och om jag kunde se på det med humor istället för förskräckelse kanske vi till och med skulle ha kul ihop jag och jag. Jag vet vad jag behöver och sen gör jag tvärsemot. Idag ska jag inte bråka med mej själv. Jag ska le åt det hela. För snart har jag skurit av alla reträttvägar, mohahaha.
Feel the fear and do it anyway.
Posted in Beslutsamma bokstäver on 10 maj, 2014| Leave a Comment »
Ibland är det bra att jag söker det ordlösa. När jag byter tanke mot känsla eller handling. Nu vet jag inte. För det är inte ljudlöst. Och ingenting är bytt, jag är kvar i tanken. Tanken på tre brev jag behöver hitta, tanken på en vän som ska göra något imorgon, tanken på tre solrosor som vill ner i jord, val av middagsmat och ett köksgolv som behöver dammsugas.
De stressar inte.
De stör inte.
De bara är där och lockar på uppmärksamhet.
Kanske letar jag fel där fel inte finns. Jag har gjort massvis med bra saker de sista veckorna men känner igen de där kornen, svarta pepparkorn som lockar fram något annat.
Något slött.
Något ofokuserat.
Något misslyckat och oönskat.
Kanske vill jag att orden ska rädda mej. Men det är inte orden som gör skillnad. Fast ibland gör de det. Som nu. När jag ser det på pränt och vet vad jag ska göra härnäst. Då har orden hjälpt. Kanske är det just de orden jag saknar.
De som hjälper.
De som förstärker.
De som lyfter och bidrar.
Posted in Beslutsamma bokstäver, Glada bokstäver on 13 april, 2014| 4 Comments »
Sitter hemma vid köksbordet. Sonen sover, dotter bortrest och man ute på fisketur. Jag är glad över att vara hemma. Och lycklig över resan. Den som det tog mej så många år att komma iväg på. Och som blev så bra. Förutom att jag snarkade. Det är en av grejerna jag tänker på för tillfället. Hur gick det till? Att bli en snarkare. Kom på mej själv på verandan häromdagen när jag slocknade till i stolen. Inte bra. Hej, jag heter Ann och jag är en snarkare. Nåja, det hade kunnat vara värre saker, men att förstöra människors nattsömn tillhör inte favoriterna.
En annan grej är den väckta abstinensen. Jag vill röra på mej. Jag vill köra pass. Jag vill till och med göra burpiees. Men jag ska inte. Jag ska vila. Låta kroppen återhämta sej. Bli starkare än vad den var innan vi åkte. Ser Åsas kurva som hon ritade i luften. Men det finns något nytt inombords. En lust. Eller om det är en kraft. Eller rent av bara beslutsamhet. Jag vet inte. Jag vill att den ska hålla i sej. Jag ska lägga upp en plan. Men jag vill att den inte blir för ivrig. Jag vill att den blir realistisk men framförallt vill jag att den blir genomförd. Och att det smittar av sej på andra områden där jag behöver komma till skott.
Jag vill skutta av glädje, för jag är glad. Riktigt glad. För H fanns med mej. Kanske för att det fanns så många ingredienser med som jag kopplar ihop med henne. Att dyka ner i kallt salt havsvatten och låta vågorna skölja av allt som ska bort. Att träna. Att äta rätt. Att fundera på stort och smått. Att planera för framtiden. Sol och värme. Vänskap. Glitter. Yoga. Allt möjligt som jag kopplar ihop med henne.
Läste en bok om tre systrar varav den ena var döende. Och hennes behov av att vara närvarande och sann i sina relationer. Och jag tänker att jag missade det. Fast kanske ändå inte. Vi hade det förmodligen så hela tiden. Kanske finns det alltid saker vi hade behövt prata om, dela med oss av, delge, avslöja och plocka fram i ljuset. Det ena ger det andra på något sätt.
Men jag känner mej glad. Och stark. Full av liv.
Posted in Beslutsamma bokstäver on 11 augusti, 2013| 4 Comments »
Jag behöver ändra min inställning till vissa saker. Hur jag ser på dem är av avgörande betydelse. Det jag vattnar är det som växer. Märker att det var rätt beslut, att gå på magkänsla och köpa den fina knallröda boken i skinn. Hmm, nu blev jag påmind om min inre röst som legat på latsidan en stund i hängmattan. På mitt eget initiativ. Nu ska hon få ett litet jobb igen, rebellen Vilda och Lilla My ska hjälpa mej att hitta mitt fria vilda jag, anno 2013. Nytt fräscht med inslag av gammalt, allt var inte dåligt förr :)
Hmm, den ser nästan ut som en bibel ser jag nu. Må så vara, det blir min heliga skrift.
Posted in Beslutsamma bokstäver, Ledsna bokstäver, Minnen, Rena galenskapen, Svarta bokstäver on 9 juli, 2013| 2 Comments »
Den kryper närmre den där fredagen jag inte vill till. Inser att jag inte velat säga hejdå. Men nu vet jag precis vad jag ska göra för att få till ett avslut som känns så bra som det kan kännas. Frågade T imorse om det var ok och hon hänger på. J gör detsamma. Och jag är så glad för det. När allting det svarta är över. Efter att det svarta mött det ljusa på minnesstunden. Då ska jag kasta mej ut i vågorna. Oavsett väder och temperatur. Jag ska kasta mej rakt in i sorgen och när jag sedan kliver upp ska jag lämna det riktigt svarta där, bland vågorna. Kanske ta med mej lite sand hem. Som jag kan låta rinna genom mina händer. Eller ställa värmeljus i som jag kan tända när jag behöver vara riktigt nära.
För där har vi varit många gånger. Där trivdes vi. Oavsett hur livet såg ut i övrigt så trivdes vi där. Vi gömde oss i små hålor om det blåste. Kastade oss ut i vågorna när det blev för varmt. Solsvedda åkte vi hemåt, lyssnade på Texas och ingenting, absolut ingenting fattades oss. Men nu fattas mej. Och ingenting, absolut ingenting kan ändra på det.
Helvete vad jag saknar!
Posted in Beslutsamma bokstäver, Svarta bokstäver on 2 maj, 2013| Leave a Comment »
Det finns tillfällen i livet då jag inte behöver tvivla. Jag vet precis var jag ska, vill och behöver vara. Det här är ett sånt tillfälle. Det är som att världen runt om upphör att existera samtidigt som den aldrig varit mer framträdande. Och orden uteblir. Jag kollar ut genom tågfönstret och tar bara in det som är just nu.
Det finns ett litet litet hål där rädsla och oro försöker ta sej in men jag täpper igen med min fingertopp från insidan.
Och sprayar bubblan full med tillit.
Posted in Beslutsamma bokstäver on 23 april, 2013| 4 Comments »
Vaknade redan klockan halv fem. Full av funderingar. Inser att jag saknar filurerandet. Ska ge mej själv tid för överblick och planering. Viktiga bitar tappas bort. Det vill jag inte. Regnet smattrar där ute. Himlen är grå. Känns nästan lite ruggigt. Morgonrocken värmer. Det gamla mantrat glider in från höger: Vill du ha annorlunda? Gör annorlunda! Jag ska fortsätta på den inslagna linjen.
Skriv, måla eller klipp och klistra min livsmission – fredags- och lördagsjobb
Ta reda på vilka roller som är viktiga i mitt liv – check
Skriv ned vad som är viktigt i respektive roll – halvcheck
Välj de stora stenarna – söndagsjobb
Planera kommande vecka utifrån dem – söndagsjobb
Och utifall att mantrat inte räcker lägger jag till:
Nu djävlar!
Under ytan 