Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Betraktelser av mig själv’ Category

Sitter kvar efter att ha käkat min lunch. Det är ett härligt röja-sorl i rummet. De som jobbar här tar hand om allt det som blir efter en middag. Och jag sitter bara här med en kopp kaffe. Kikar ut och får nästan kisa lite med ögonen. Solen är stark. Och kanske känner jag mig ändå lite så där som vårt hem gör på våren. Nej lys inte in här. Låt det vara dunkelt. Låt mig sitta omsvept i filt, med levande ljus. Låt mig vara i min trötthet. Låt mig landa i min trötta kropp. Låt mig känna varenda muskel, varenda sena, varenda cell. Så att jag hinner känna vad jag behöver. Inte smittas av energi sprungen av omgivning. Inget mer utifrån och in. Flödesfritt skapar möjligheter att gå från andra hållet. Det är mycket jag missar men inget jag saknar.

Jag är trött. Men glad. Eller glad, är jag glad? Jo jag tror det. Det finns inget ledset. Inget uppgivet. Inget motstånd. Ingen trigger. Men lite fejkad ork är det :)

Nu ska jag vidare. Till nästa uppdrag. Men det var en skön stund. I stillhet. Med mig själv.

Annonser

Read Full Post »

Nu pratar jag om andra dörrar än landsdörrar. De tycker jag ska stå öppna alltid. Det är snarare systemen som behöver ses över och förändras. Det är innovation, delaktighet och samarbete som behöver in. Vilopaus är det människorna behöver. Och det behövde de för länge länge sen.

Nä jag pratar om andra dörrar. Jag hade litegrann glömt bort hur kosmos funkar. Att vi behöver släppa taget om något för att kunna släppa in annat. Att det inte finns någon väg för i det där stället där vi håller andan, blundar och bara hoppar. Och litar på att fallskärmen vecklar ut sig. Eller att det finns en tjock matta som tar emot.

Så jag stänger en dörr och fem nya öppnas. Kanske skulle vi göra det på fler håll just nu.

Read Full Post »

För en tid sedan gjorde jag en annan övning och det resulterade i ett råd till mig själv: Väx!

Imorse när jag gjorde min övning med Otto Scharmer så kompletterades detta råd med några andra.

Från mitt unga jag:
Heja heja!
Äntligen.
Backa inte undan nu.
Låt ingen snäsa dig genom att säga att du nopsar dig.
Låt ingen säga åt dig att du ska välja dina ord, gå på de du valt.
Gör av rätt anledning!
Undvik egot.
Glöm rubrikerna och kom ihåg känslan.
Var i roten, inte symptomen.
Släpp in det som idag inte duger.
Värdera inte.
Njut!
Gör!

Från mitt framtida jag:
Ge inte upp!
Fortsätt.
Du är vacker.
Du har allt du behöver.
Gör det bara.
HOPPA!
SPRING!
LEK!
NJUT!
GLÄDJS!
LEV!!

Det är som att mitt unga jag visste vad mitt framtida jag skulle säga och att de bara väntat på att jag skulle låna dem örat en stund. Nu ska jag se till så det blir mer än örat.

Read Full Post »

Lyckorus att få tända levande ljus i köket.
Sitta vid mitt köksbord.
Komma ikapp eller vänta in beroende på vilket perspektiv jag väljer.
Lyssna på senaste livesessionen jag missade från MIT.
Med pirr i magen skicka iväg ett mejl i stundens ingivelse för att få till ett möte med den person som dök upp på sista frågan i övningen vi gjorde. Hoppas att han ser bortom det kanske till första anblicken underliga, eller till och med galna.
Ska inte gå in på alla steg som ingick i övningen men ler ändå åt att jag var tvungen att bokstavligen flytta köksbordet en meter för att kunna ta mig till den mentala plats som övningen slutade i. Rätt symboliskt, haha.

Tänkte häromdagen att jag varit så dålig på att höra av mig till vänner att jag kanske inte längre har några. Då skrev L och T på bloggen. Poppade upp som peppande kärlekssvampar.

Jag är lycklig. I varierande grad. För om jag skiter i att analysera och tänka alltför mycket så är grundtonen alltid positiv. Just nu kryddad med förväntan, iver och glädje.

Read Full Post »

Så mycket magi jag skulle kunna gå miste om. Jag har svårt att beskriva bilden med ord. Den jag såg när jag åkte till Återvinning för ett jobb. Tidigt imorse. Det var fortfarande dimma. Solen sken på de gulgröna trädtopparna. Det var så otroligt friskt i luften. Och alla de små löven var så vackra. Och jag kunde plötsligt se dem i detalj utan att tappa den stora bilden. Och jag tänkte att jag ibland tänker sönder saker. Att jag med mitt 5 %  medvetna jag har en tendens att sno magin för mig själv. Jag letar och letar efter sätt att hitta de andra 95. Men jag letar med fel verktyg. Jag letar med de som bor i de 5 %:en.

Det är en ordlös process. En som ligger bortom tankar och känslor. En paradox. Ett fyllt vakuum. Något obegripligt stort. Och det känns inte skrämmande att vara liten. Bara skönt. Och vackert. Som att det inte handlar om mig. Det handlar mer om att vara ett verktyg för något större. Hela jag är ett verktyg. En lättnad.

Allt jag behöver är att vara snäll och full av kärlek.

Inte det lättaste ibland, jag medger det, men jag tränar.

Och det går banne mig bättre och bättre.

Read Full Post »

Den snurrade på rejält. Tvättmaskinen. I början var det ok eftersom jag log när jag kollade ut. Men leendet blev mer och mer plågat. Varv efter varv utan att egentligen förstå vitsen med det jag snurrade ihop med. Andra känslor intog min kropp. Med all rätt.

Ledsenhet.
Trötthet.
Kraftlöshet.

Jag hade liksom glömt att det inte finns någon stoppknapp där inne. Så jag samlade kraft och fick till en rejäl kick mot glaset och tog mig ut. Nu letar jag efter signalerna, de där som signalerar när första foten är på väg in i tvättmaskinen. Klart jag vill stoppa redan innan jag kommer in i tvättstugan men jag inser också att det är de små stegen som gäller för att det verkligen ska bli skillnad.

Så jag glädjs åt att jag skippade centrifugering denna gång. Ett stort framsteg. Jag fick koll på mig själv och surrandet har upphört. Det är ersatt av det där lugna som jag kände efter sommaren. Bra där!

Read Full Post »

Jag vädrar likt en blodhund. Nä, det där lät inte bra. Inte ihop med dessa tankar. Inte heller vill jag sniffa runt för ivrigt. Och direkt gick tanken över till målfokuserat och allvarsamt, vilket inte heller passar in. Så hur vill jag egentligen att mitt sökande ska se ut. Jag vill förstås att det ska vara nyfiket, utforskande och glatt. Jag vill också att andra saker ska få komma emellan så jag inte blir för dedikerad. Det ska inte liknas vid jakt. Kanske inte ens sökande inser jag nu eftersom jag inte vet vad jag söker och vi hittar kanske bara det vi söker och missar det andra.

Utforskande, är det ett bättre ord? Eller blev det för pretto.

Skit samma, jag har hittat fram till marker som innehåller guld.

Read Full Post »

Older Posts »