Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Glada bokstäver’ Category

Det går lättare när jag har bestämt mig innan. Med den barska rösten. Du sitter kvar vid köksbordet tills du bokat flygbiljetter och hotell om det inte finns flygtider som passar.

Normalt sett får jag alltid en känsla av skitnödighet när jag ska välja mellan flighter och hotellrum. Jag far runt och lämnar flämtande datorn nån kvart senare utan att ha åstadkommit ett endaste dugg.

Men inte idag. Jag bestämde mig, nu gör du det. Och då gjorde jag det. Blev en extra helg i Köln. I vackert vattentornhotell.

Annonser

Read Full Post »

Läste en bok idag. Som påminde mig om ett löfte jag gav till mig själv. Som jag höll ett tag. Och sedan glömde bort. Att lämna fågel till förmån för groda. Släppa det där med att hoovra ovanifrån och fundera på hur saker hänger ihop och tankar om hur jag hör till och var min plats finns i allt det där jag ser där nere.

Nu vill jag göra som jag tänkt. Sluta planera saker. Sluta försöka tänka hela vägen och få stopp efter ett par meter. Istället bara se vad som finns rakt framför mig. Ta in det. Lukta på det. Se det. Höra det. Och se på vilket sätt jag kan bidra här och nu. Kanske kommer något ut av den handlingen. Kanske kommer inget mer än handlingen i sig. Och det är gott nog. Att göra skillnad för någon där och då.

Jag blir glad av försommar. Av ljuset och av lagomvärmen. Av att allt plötsligt spricker upp och lever. Jag blir glad av färskpotatis. Jordgubbar. Sockerärtor och ljusa kvällar. Verandahäng. Hundar som badar. Jord som fraktas från en hög till en annan. Fågelkvitter och motorcykelbrum. Doften av grannens grillande. Skratt och hej över häckarna.

Read Full Post »

Idag testade jag lite powermoves. Inte alls dumt ska jag säga. Toppat med lite schysst musik, körsbärsblom och ett par stänk klarsynthet blev det rent av en riktigt bra dag.

Jag har nåt på G.

Read Full Post »

Tid är märkligt. Jag kan inte säga att jag är stressad just nu. Ändå rinner den iväg som ett sanden i ett speedat timglas. Poff så är dagen borta. Poff så är natten över. Poff så är det fredag. Nej måndag. Om och om igen. Och precis när jag skrev det där insåg jag att jag ännu inte fått till det precis som jag vill ha det. Men min omgivning kan inte vara ledig i mitten på veckan, kanske därför jag fortsätter tänka vardag och helg som separata företeelser.

Så otroligt mycket jag vill göra. Hinna med. Lära. Utforska. Göra något av. Med mig själv. Med familjen. Med vänner. Med kunder. Ibland glider det jag vill göra samman och funkar på alla plan, ibland är det mil ifrån.

Så mycket jag tänker på. Tankar jag vill förlänga. Fördjupa. Och koppla känsla till. Så mitt huvud får sällskap. Hamnar väldigt lätt ensam där uppe. Död nertill. Helt slut. Och full av värk. Rörelse. Det behöver bli mer dans. Mer mikropepp. En liten flirt med min axel, lite höftgung och snurr med fot. Leenden som vill ut. Armar som vill kramas. Ord som vill flätas samman med andras ord. Nattlinne, raggsockor och en småtjock kropp.

Och samtidigt … stillhet, kontemplation, eftertanke, känslocheck, skriva i vackra anteckningsböcker, måla tankar med sköna pennor, titta in i lågor på stearinljus, krypa in i varma tröjor och filtar. Leva utan BH och hårda midjor. Mjukt, varmt och ombonat.

Utanpå och inuti.

Tid, må du gå långsamt och räcka länge!

Read Full Post »

Det är faktiskt ett skrivande som passar mig. Det kan vara lösa tankar här och nu. Som blir ett inlägg som sedan kan kategoriseras eller flyttas. Små bitar som sakta bildar mönster. Som börjar där energin finns, inte nödvändigtvis där den pedagogiska början finns. Det finns en tråd. Men den är inte röd och tjock till en början utan ett glittrande nätverk av synapser. Som kan plockas ner till silvertråd om jag är varsam. Och inte tvingar mig att göra på annat sätt än mitt.

Och jag har en tanke. På annat skrivande. Testade imorse med stor glädje. Vi får se vart det tar vägen :)

Read Full Post »

Den flyger på mig ibland. Som en intensiv längtan att uttrycka allt det som jag precis då tänker, känner och upplever. Eller kanske till och med bortom det. Ibland som en klåda och frustration. Men många gånger som ett bubblande sug. En skrattande mage som vill dela med sig. En beslutsam insikt som vill leta sig ut. En livslust som är på väg att spränga den fysiska kroppen. Jag hade önskat att jag hade haft en berättelse som ville ut. En sammanhängande, uppslukande sort som skulle kidnappa mina fingrar.

Men så är det inte dessvärre.

Read Full Post »

den stora glädjen som sprider sig från ett första brett leende till att inkludera en skrattande mage och fingrar som spritter av längtan undrar jag varför jag inte är här oftare.

Read Full Post »

Older Posts »