Det slår mej, kan det vara det som är skillnaden, att få solen i ögonen eller ha solsken i blick. Det ena kommer inifrån och det andra utifrån av någon annan. Det ena är varmt till en början men blir allteftersom besvärligt. Det är svårt att se vad som verkligen är där. Det andra känns mer bestående, det som kommer inifrån. Det känns rent och vackert.
Jag har tusen saker jag vill säga, saker jag vill reda ut men allt är en enda soppa i skallen. Det kan bero på baselusken. Det kan bero på annat. Frågan är bara när jag ska våga närma mej de verkliga sanningarna. Och är de sanningar eller bara produkter av känslor och ofärdiga tankar?
Hade tänkt mej ett begripligt vardagligt inlägg, det blev något annat. Något helt annat.