Sitter kvar efter att ha käkat min lunch. Det är ett härligt röja-sorl i rummet. De som jobbar här tar hand om allt det som blir efter en middag. Och jag sitter bara här med en kopp kaffe. Kikar ut och får nästan kisa lite med ögonen. Solen är stark. Och kanske känner jag mig ändå lite så där som vårt hem gör på våren. Nej lys inte in här. Låt det vara dunkelt. Låt mig sitta omsvept i filt, med levande ljus. Låt mig vara i min trötthet. Låt mig landa i min trötta kropp. Låt mig känna varenda muskel, varenda sena, varenda cell. Så att jag hinner känna vad jag behöver. Inte smittas av energi sprungen av omgivning. Inget mer utifrån och in. Flödesfritt skapar möjligheter att gå från andra hållet. Det är mycket jag missar men inget jag saknar.
Jag är trött. Men glad. Eller glad, är jag glad? Jo jag tror det. Det finns inget ledset. Inget uppgivet. Inget motstånd. Ingen trigger. Men lite fejkad ork är det :)
Nu ska jag vidare. Till nästa uppdrag. Men det var en skön stund. I stillhet. Med mig själv.
Under ytan 