Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vardagsblänk’ Category

Jag vet nu att det inte är bra. Att låta flöden få skölja över mig. Jag märker att det gör saker med mig. Det väcker tvivel, sarkasm, irritation, hånfullhet, till viss del äckel. Det väcker de där frågorna som känns igen mer än väl. Vad gör vi här? Vad går det ut på? Oviljan att delta. Jag får bara röst inuti som viskar: Gå! Nu!

En soffa. En mops. En son som låter dörren till sitt rum vara öppen. Pannbiffar med fetaost inuti. Pannbiffar som inte höll ihop som tefat utan öppnade sig som musslor. Halvbra och helbra på samma gång. En man som tränar i gymmet en trappa ner. Ljudet av boxbollar, tyngder och maskiner. En mamma som skickar bilder på nya vita dörrar, en svärmor som får komma ut från rehab på 25-årsfest, en systerdotter som äntligen levererar önskelista. En dotter som snart drar till Skottland. Ungdom. Skratt. Systerskap. Fria kronchakran, hemliga meddelanden, höstlöv och solsken. Drömmar om värme. Drömmar om resor. Coachingcirklar, myndigheter, sjuka system, gammalt inflätat i nytt.

Här och nu, medvetet, omedvetet, mänskligt och jordat, samtidigt kosmiskt. Ett skådespel. Ett universum. Liv och död. Litet och stort. Min plats. Min alldeles egen plats. Så mycket bättre. Jag gillar´t. Alla får vara sig själva och samtidigt njuta av andras storhet. Det finns plats för allt och alla. Saker bara är.

Read Full Post »

Tid är märkligt. Jag kan inte säga att jag är stressad just nu. Ändå rinner den iväg som ett sanden i ett speedat timglas. Poff så är dagen borta. Poff så är natten över. Poff så är det fredag. Nej måndag. Om och om igen. Och precis när jag skrev det där insåg jag att jag ännu inte fått till det precis som jag vill ha det. Men min omgivning kan inte vara ledig i mitten på veckan, kanske därför jag fortsätter tänka vardag och helg som separata företeelser.

Så otroligt mycket jag vill göra. Hinna med. Lära. Utforska. Göra något av. Med mig själv. Med familjen. Med vänner. Med kunder. Ibland glider det jag vill göra samman och funkar på alla plan, ibland är det mil ifrån.

Så mycket jag tänker på. Tankar jag vill förlänga. Fördjupa. Och koppla känsla till. Så mitt huvud får sällskap. Hamnar väldigt lätt ensam där uppe. Död nertill. Helt slut. Och full av värk. Rörelse. Det behöver bli mer dans. Mer mikropepp. En liten flirt med min axel, lite höftgung och snurr med fot. Leenden som vill ut. Armar som vill kramas. Ord som vill flätas samman med andras ord. Nattlinne, raggsockor och en småtjock kropp.

Och samtidigt … stillhet, kontemplation, eftertanke, känslocheck, skriva i vackra anteckningsböcker, måla tankar med sköna pennor, titta in i lågor på stearinljus, krypa in i varma tröjor och filtar. Leva utan BH och hårda midjor. Mjukt, varmt och ombonat.

Utanpå och inuti.

Tid, må du gå långsamt och räcka länge!

Read Full Post »

Vetenskapen har inte monopol på sanningen, lika lite som religion har monopol på andlighet. Vet att det är så att den som söker till sist finner.

Men bara det den söker.

Och att det är just det som skapar vilsenheten. Plötsligt och intensivt omfamnar jag den. Vilsenheten.

Read Full Post »

Jag pysslar. Jag skriver. Jag springer. Jag funderar. Fast inte speciellt mycket. Litegrann över T. Inte över henne som person utan bara kring en specifik sak. Jag njuter. Jag kollar på serier. Jag äter. Alldeles för mycket mellan varven. Eller snarare för ofta. Små saker ofta. Betydligt nyttigare nu sedan jag slutade med mjölkprodukter och spannmål. Bakade bröd igår. Inte speciellt gott det heller även om det inte direkt var gröt med kanter. Drömmen om ett bageri behöver jag släppa, om jag inte hittar en bagare på vägen som vill dela drömmen.

Tankar studsar hit och dit. Rimfrost. Solljus. Svett. Snart nytt år. Förkyld unge som jag hoppas ska bli frisk. Mamma i huset bredvid. Duscha eller bada. Läsa eller meditera. Valen är många. Tiden är knapp. Såg en film igår som jag tyckte om. Minns inte namnet men den handlade om en man som kunde resa i tiden. Bara bakåt. Den påminde mej om viktiga saker. Val. Livsglädje. Kärlek. Förluster. Att släppa taget. Att leva nu. Döden.

Nu ska jag göra något annat.

Read Full Post »

Sitter vid köksbordet, min absoluta favoritplats. Känner mej som kungen i mitt eget rike. Har suttit här ett par timmar, först med morgonsidor, sedan med bokföring, lite facebookande, lite eget funderande, några skratt och lite samtal med J som mellan varven sitter mittemot. Huset är tyst. Utanför är det grått och det hänger fukt i luften. Snart ska jag åka iväg till Ytterjärna och köpa en sten till en vän som öppnat eget inom Mindfulness. Jag ska gå på öppethus och få se hennes nya lokal.

Nu när jag slängt bort min feghet, i alla fall den dos jag hade i kroppen just nu, så känns det friskt. Jag känner mej helt enkelt både lycklig och tillitsfull. Ska hålla i mediterandet nu, förstår mej inte på mej själv, jag väljer medvetet bort det, det är inte ens så att stressen äter upp det för mej medvetet utan jag väljer annat som kortsiktigt är roligare. På bekostnad av helheten. Men det där med att lyfta sej i kragen, det gör jag nog inte bara en gång utan flera.

Det finns så många saker jag skulle vilja skriva om, funderingar jag bär på, tankar som behöver förädlas. Men just idag ska jag göra annat. Roliga njutningsfulla saker. Ha en fin lördag!

Read Full Post »

Livet är nära.
Döden är nära.
Allt är nära.
Allt har puls.
Det finns tårar. Av sorg och av glädje.
Det finns närhet.
Det finns kärlek.
Det finns vänskap.
Det finns övning och träning och ändrade attityder.
Det finns vilja och vana. Starka och svaga. Bra och dålig.
Det finns glittrande sandkorn, vackra berg och tunga stenar.
Och vatten. Och vågor. Hålor och djup. Vattenfall och stup.

Det är nära nu.
Allt är nära.

Read Full Post »

Skärgårdstur

Flera dagar i rad med hyfsat fokus, jag är mycket nöjd med mej själv. Nu ska jag packa ner bikini och dra långt ut i skärgården för att hälsa på en kompis. En flaska hemgjord körsbärssaft får följa med som inflyttningspresent, hoppas hon gillar den.

Read Full Post »

Det är verkligen bootcamp över denna vecka hos mamma. Om vi inte är ute och springer eller styrketränar så är det något annat vi gör som är fysiskt. Idag har vi hämtat brädor till verandan. Armarna blev som spaghetti efter ett tag. Men nu är allt utvalt, pålastat och avlastat. Imorgon väntar ett par turer till tippen, bland annat den gamla frysen. Vi håller igång från morgon till kväll och jag känner var kroppen finns, nyttigt för mej som normalt sett befinner mej i huvudet mycket.

Tankarna är på hold. Läser en bra bok nu om microresolutions. När vi vill skapa förändring ska vi börja med något litet och enkelt som med fördel bygger på en redan befintlig vana. Ett löfte till oss själva som vi verkligen tänker hålla tills dess att det blivit en del av autopiloten. Ett löfte som är lätt att avgöra om jag håller eller ej. Bort från diffust och storvulet. En djupdykning i mina vanor. Jag älskar den typen av upptäcksfärd.

Jag har ju sedan en tid använt mej av tandsticka. Förr var det så att jag använde den varje dag, i två veckor innan jag skulle till tandläkaren nästa gång. De brukar skicka ett vykort tre veckor innan men första veckan behöver jag visst samla mej. Jag gör det för att jag ska slippa skämmas när det blöder i tandköttet hos tandläkaren. Samvetet kommer ikapp när korten ska synas. Men nu vill jag ju använda tandsticka för att förindra tandlossning och skippa det där med skammen. Så nu använder jag tandsticka varje dag, varje dag hela året. Fatta!

Jag har inte hållit på i ett helt år än men snart kommer tandstickan att ingå i min dagliga tandvård, det är jag säker på. Jag skulle aldrig drömma om att gå och lägga mej med oborstade tänder men att använda tandstickan i 2 minuter har jag haft supersvårt att få till. När jag står där med tandborsten så kommer en liten röst som säger:
-Äsch, du behöver inte, inte ikväll, hoppa över du och hoppa i säng.
Då får jag locka på den andra rösten som säger:
-Plocka fram tandstickorna och gör det bara, det tar max 2 minuter och du kommer att känna dej supernöjd, nu gör du det.
Nu för tiden kommer rösten som vill få mej att misslyckas inte mer än var femte-sjätte dag kanske, tidigare kom den varje dag. Tyvärr säger den rösten till mej andra dåliga saker som handlar om mat, motion och andra viktiga saker. Åtta-timmars-sömn har jag däremot fått till som vana så där är det inget problem.

För tandstickan är en väldigt liten del av det hela. Men det var just den som fick mej att köpa boken, det stod på baksidan att ”Who knew that flossing could change your life”. Jag vet. Och nu när jag läser den så är det som någon satt ord på mina tankar, eller mer rättvist, utvecklat min tankegång. För jag har känt att jag intuitivt varit något på spåret, det handlar om mer än tandstickan. När jag använder den innan jag går och lägger mej i sängen somnar jag som en vinnare. Jag känner att jag nått målet. Varenda kväll. Och liksom kan fira. Sen är det också så att jag vaknar som en som kan förändra saker och hålla fast vid förändringen. Jag påminns om att jag gjorde det och jag börjar tänka på att det kanske finns andra små saker som skulle göra stor skillnad. Motionen är på väg åt det hållet. Där har jag fått till rätt förutsättningar men det är fortfarande lätt att jag halkar ur. Meditationen är det som jag slarvar mest med. Och det behöver jag nog allra mest egentligen. Men jag har några microresolutions på gång. En av reglerna är dock att jag bara får hålla på med två åt gången, annars finns risken att det för mycket och att jag tappar sugen. Och återigen misslyckas. Failure is not an option.

Imorgon ska vi försöka få till en liten dejt med en av mina favoriter. Men verandabygget stressar på en aning känner jag. Vill bli klar med den första delen innan vi lämnar Värmland för denna gång. Samtidigt vill jag hinna med att se både häst och hem hos A.

Men dä årdner säj, dä gör dä alltid!

Read Full Post »

Vardag i Värmland

Ljumma kvällsvindar gör mej lycklig. I precis hela kroppen. Och vatten, sjövatten, det gör gott i själen.

Vi har motionerat och ätit bra denna vecka. Dottern och jag. Innan vi lämnar Millanviken ska jag springa 5 km i ett sträck. Hittills har jag nått 2,2 km. Vi ska öka på till 4 km imorgon alternativt övermorgon. Idag efter att vi sprungit hoppade vi i Vänern. Inte ett dugg kallt, bara ljuvligt.

Älskar att tvätta håret i sjön. Älskar att dyka under ytan och skaka på huvudet. Älskar allt vad varm svensk sommar heter. Det behöver inte vara soligt. Det kan regna. Men det är skönt om det är ljust och varmt. Så vi får möjlighet att lagra lite sommarenergi för kommande vinter. Jag har fortfarande alla tankar parkerade.

Jag bara trivs och är.

Finns en del att pyssla med här. Vi förbereder kommande höst. Kör undan skräp, fixar saker som behöver fixas. Lagar saker som är trasiga. Pratar. Umgås. Minns. Saknar. Tar nya tag. Smyger på grannar. Luktar på skogen. Tittar på vattnet. Läser. Allt i en behaglig takt.

Jag har tagit lite kontakt inför hösten. För att skapa lite uppdrag. Undrar om jag skulle fila lite på hemsidan. Klura på affärsidé. Logga är på gång. Det skulle kunna gå. Det skulle kunna vara roligt. Det finns en längtan. Det finns en tanke om att det trots allt är möjligt. Det finns en längtan. Det finns ett pirr. Det finns en glädje. Det finns en massa saker som inte nått mej med full styrka än men det är på gång.

Jag är på gång.

Men det är skört. Det är lätt att knuffa undan. Därför säger jag det bara här än. Och knappt här. Men om jag inte säger ökar risken för att jag kryper ner under stenen igen. Och väntar på nästa gång.

Det vill jag inte.

Read Full Post »

Det har varit en lång och en bra helg. Jobbade bara några timmar på fredagen. Riktigt kul jobb så det gav energi. Det enda ledsamma var väl att Harry dog. Eller rättare sagt, vi gav honom en spruta. Världens finaste och bästa fågel ever. Kommer att sakna hans pigga blick, blåa burriga bröst och doften av hans fjädrar mot min näsa. Men vad skönt att han äntligen fick ge upp, hans blick var inte pigg på slutet. Men han var seg som få. Tillbringade hela dagen i min hand, vi fick ingen tid förrän vid halv sju. Men det var ganska schysst att få sitta med honom mot hjärtat de timmarna. Sorgligt att se honom ligga i pappkistan. Sedan fick han tillbringa ett dygn i frysen tills matte kom hem. Nu har han en fin plats, mitt i tulpanhjärtat ute i trädgården.

Har skrivit morgonsidor varje dag och märker att jag tappar bort det jag hittar. Men jag är kanske inte redo än, det drar inte ner mitt humör. Känner mej mycket nöjd att jag håller i mina meditations- och träningsmål. Känner mej fokuserad och stark.

Saknar Helena. Det kommer över mej som en våg mellan varven. När jag blir påmind om att hon inte längre finns. Då känns det så där ofattbart igen. Som att det inte är på riktigt. Att jag fattat fel. Och att jag när som kan lyfta luren, ringa henne, prata bort en stund, höra henne skratta, bestämma att vi ska ses och vart det blir denna gång. Jag vill skapa mer tid med mina vänner. Jag vill träffa Annelie. Det är alldeles för längesedan. Jag ska sätta mej endera dagen och skriva ett långt mejl till Camilla. Mathilda har jag en middag bokad med om bara några veckor. Tette ska jag också få till en dejt med. Titti ska jag träffa om bara dryga veckan. Åsa saknar jag, trist att jag snarkade i Turkiet men jag hoppas hon vill åka tillsammans med mej på fler äventyr trots det. Sara och Wendela får jag träffa redan imorgon, det ser jag fram emot.

Nu ett avsnitt av House of Cards med min man. Han jobbar sista veckan nu kommande vecka. Sen byter han till Lantmännen i Järna.

Och snart är ännu en söndagskväll i Södertälje till ända.

Read Full Post »

Older Posts »