Idag drabbades jag av en icke klädsam svacka. Det är på ett sätt förstås härligt att konstatera att jag inte kommer undan men samtidigt tar det emot att ta in det jag ser och hör. Rösten får ett speciellt tonfall. Offret visar upp sitt fula tryne. Det är helt enkelt inte klädsamt. Eller roligt för den delen. Finns ingen som helst belöning i det. Att komma ur den ger dock mersmak. Då ramlar allt på plats igen. Inklusive leendet som börjat pryda min mungipa större delen av dagarna.
Nu dags för pool och toppluva.
Under ytan 
Ja, det är bara till att börja om och ta nya tag. Inse att man inte är fullkomlig. Och tur är väl det. ;)
Ack vi speglar varann igen… Jag reflekterade idag att jag gick på fel växel.. .den därvsom ger fel glimt i ögat a t, tunga axlar… Jag försöker starta om för det smakar ju mer när man hittar den där känslan igen