Vaknar till en likadan dag. Sol, blå himmel, lust att göra. Som förvisso lätt kan dribblas bort om jag inte passar mig. Funderade ett tag på om jag skulle läsa en bok om våra skuggsidor men sen la jag bort den. Satt länge och tänkte på vad det är hos mig själv som jag inte gillar. Och vad det är hos andra som jag inte gillar. Och kom fram till att det nu mer handlar mer om energitillgång än något annat. För nu vet jag faktiskt hela vägen in att offerkoftan inte klär mig, att det finns sidor hos mig själv som är allt annat än vackra men jag har inget problem att krama om mig själv och tycka att jag är ok i alla fall.
Det finns ofantligt mycket mer förlåtande. Ofantligt mycket mindre dömande och en betydande mängd mindre med jämförande. Det som fortfarande lever aktivt är knapphetstänket. Även om jag aldrig tillåter tanken att övergå till annat än andra tankar.
Så det jag egentligen vill ha koll på är energin. Att inte göra slut på den helt eller till och med börja köpslå med kroppen om att få låna lite på torsdag som ska återhämtas på lördag. Jag tar en annan väg. Den som täpper till hål efter hand och som hittar kraftkällor längs vägen. Floskelvarning på skiten. Men jag vet ju vad jag menar. Så jag säger hej dagen, välkommen, jag är glad att du kom.
Under ytan 
Kommentera