Och just idag extra mycket magi. Skrotade omkring i min japanska morgonrock när L kommer springade tillbaks efter att ha öppnat ytterdörren. Mamma, det är främmande människor och jag öppnade utan tröja. Jag går dit. Utanför står två människor som jag inte känner igen. De håller fram en bok. Skriven av Pratchett. Jag fattar ingenting. Svarar. Honom har jag. Så himla dumt. Svarade inte med en full mening. Stod bara som en fågelholk med tankar som: de ser inte ut som Jehovas och går Jehovas verkligen runt på söndagar, säljer de något eller vad är det för något?
Då hör jag kvinnan säga, det här är Anguin. Bloggaren Anguin. Och det dröjer ytterligare en sekund innan det till fullo går från information till kunskap. Anguin. Shit. Så djävla roligt. Och med sej har han Åsa. Ännu en bloggare jag älskar och följer. På min trapp. Livs levande. Med en bok i handen som present. Av Pratchett.
Orden räcker inte riktigt till. Jag blev så himla glad. Kom in. Kom in! Och det gjorde de. Fast först hämtade de ett par tre stycken till som satt i bilen och väntade. Anguins prinsessa och Åsas två kottar. Sen blev det kaffe och te. Och scones. Prat. Skratt. Kramar. Bloggande är magiskt på många sätt och vis. Skrivandet i sej hjälper mej att förstå, bara det är magiskt. Och sedan lär jag känna helt fantastiska människor. Och två av dem har varit här idag.
Tack för att ni kom och tack för boken!
Under ytan 
Underbar magi, när den är som bäst! :)
Haha, nästintill i alla fall.
Oj, vilken överraskning. Om än angenäm sådan…
Mysigt!
Skitroligt rent av.
Tack för att vi fick komma! Vardagsmagi att se människor bakom orden
Helt otroligt. Berättade om det på lunchen idag på jobbet. Vilken grej alltså. Och glad är jag att Anguin eller du skrev i toaboken. Annars kanske jag hade trott att jag inbillat mej alltihop. Men det står en fin bok i bokhyllan som påminnelse också.
Guilty till toaboken :)
Tack för sconesen och tack för att du tog emot så där på blanka förmiddagen!
Tack för att ni kom och hälsade på.