PÅMINNARE 2 – Insikter (gammalt inlägg från trollskogen)

Det var vad kvällen bestod av. Jag glömde totalt bort inlägget jag skulle skriva. Men jag är så förbannat lycklig att jag knappt vågar somna. Det är som en jordskredsseger. Det är som en tallrik med solvarma hallon och sockermjölk en sommardag. 

Det är som att hoppa rätt ut i havet. Det är som att springa barfota på fuktigt gräs. Det är som att skratta så jag nästan pissar på mej. Det är som att vara glad ut i varenda cell. Det är som att det värker i ansiktet för jag kan inte sluta le och samtidigt gråter jag. Floder. Livet är så mäktigt och märkligt på samma gång. Vi människor är så stora och små samtidigt. Vi betyder allt och ingenting.

Men tänk att vara älskad av sej själv. Tänk att ha förmågan att kunna ge sej själv tröst. Ett par peppande ord. Av kärlek. Med kärlek. Tänk att kunna skratta åt sej själv utan att förminska sej, utan att förödmjuka sej. Tänk att ge sej själv en kram. Att våga tro på sin egen förmåga. Att se sina styrkor. Men också svagheter. Och ändå säga, jag älskar dej. Precis för den du är. Tänk att våga stå upp för sej själv och sin rätt att få finnas till, att få tycka, rätten att få må bra. Tänk att bara ta ansvar för sej själv och överlåta detsamma till andra.

En sån lycka att jag känner att jag äntligen kan allt det där och samtidigt våga säga det högt. Utan att skämmas. Utan att rodna. Bara fyllas av kärlek och värme. Och tänk att veta att någon jag älskar har tagit ett par steg i den riktningen. Och att få vara med på den resan. Vilken ynnest. Jag är tacksam, från djupet.

Men jag har visst glömt att vara snäll mot mej själv, jag är uppe på övertid. Nu ska jag sova och imorgon när jag vaknar ska jag dricka kaffe och läsa en berättelse jag fått mejlad till mej. Det vill bli bra!