Idag var ingen bra dag, jag begraver den nånstans och glömmer gravnumret. Får lust att ställa mej naken i spöregnet. Känna regndropparna smattra mot min hud. Gömma tårarna i regnet. För ingenting finns att gråta för, egentligen. Saknaden i bröstet, den där som värker. Tomheten som inget är men ändå är allt. Svart och ihåligt. Den finns där av en bra anledning. Att jag älskar.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Under ytan 
Tur att man kan älska. Och att man är älskad…
Ja, faktiskt
Mmm. Kanske bra att påminna sig om att tomheten kommer ur kärlek…
Kramar till dig, fina.
Ja jag är så glad över att jag kände den. Det kändes så skönt att sakna så det värkte. Jag kan ibland bli rädd att de inget betyder. Att det jag älskar är på låtsas. Nu fick jag känna på riktigt. Påminnas om och det var skönt. Har tänkt på tomhetskänslan sen Anguin skrev sin kommentar. Jag har ett inlägg på lut, jag har flera sorters tomhetskänsla och vissa sorter är värre att bära.
Tom? Alltså – berätta mer om den där tomheten är du snäll.
Hur den känns och hur den ser ut menar du?
Du, en ny dag har vaknat!
Må den bli bättre. Men fortfarande fylld av älskande
Det blev en alldeles fantastisk sådan.
Kram <3
Kram på dej