Inget liv utan

Vilka är tre föremål du inte skulle kunna leva utan?

Underlig fråga enligt mig. Kanske överanalys. Blir förmodligen ett prettosvar. Men ärligt talat, jag har ingen sjukdom vilket innebär att det än så länge inte finns någon medicin eller någon apparat som behövs för att hålla mig vid liv. Mat, är det föremål, då får väl det bli ett i så fall. Dryck likaså. Men föremål, vad är egentligen ett föremål?

Googlade synonymer:

1. sak, ting, tingest, objekt, artikel, kropp, grej, pinal, don, pjäs, grunka, pryl, moj, manick, mackapär, plupp
2. företeelse, ämne, stoff; syftemål, ändamål, anledning

Kropp kan ju vara bra att ha. Syfte och mening underlättar men det går rätt bra att leva utan. Varför nappade jag ens på det här.

Är egentligen mer underligt än frågan i sig.

Kom. Slingra er fram på knotig stig. Hitta fram. Skölj över som en vild våg. Rumla runt mig. Få mig att tappa fotfästet för en stund.

Jag är redo.

Längtan efter mig själv

Nu skriver jag utan rubrik, för det går inte att börja med rubrik när en inte vet vad en ska skriva. Märker att det inte var någon bra början att skriva heller, den meningen låser fortsatt skrivande. Men nu har jag kommit in hit och jag tänker inte ge mig förrän jag har några rader på pränt. För jag gillar den här platsen. Den behöver bara befolkas en aning. Eller inte. Jag vet faktiskt inte.

Det är så mycket jag inte vet. Men lite mer vet jag.

Jag längtar. Efter mig. Och platsen. Där bara jag finns. Med mig. För mig.

Kanske rubriken ska vara ego?

Men jag längtar efter en sån där hiskeligt knakande underbar självinsikt. En sån som gör mitt precisinnanjag gräll i färgen och besk i smaken och mitt precisefterjag lagomfärgad och krispig i smaken.

Pratade med en vän idag, eller han berättade om en grej som fick mig att på en hundradels sekund se och känna hans förflyttning de sista åren. Sjukt coolt. Längesedan jag gjorde en sån.

Hepp, det blev några rader. Kanske blir det också en rubrik. Längtan efter mig själv.

Lycklig

I morse när jag dragit på mig kläder över baddräkten och var på väg till vattenträningen (det låter onekligen lite modernare än vattengympa) på andra sidan gatan så slogs jag av lyckan inombords.

En varm pool, nio vänliga människor med rynkiga ansikten och lite bra musik, det behövs inte mer. Nästa fredag ska jag gå dit ännu lite tidigare så jag kan flyta omkring en stund innan det börjar.

Helt annan grej, varför lärde de mig som liten att en endast kunde flyta i saltvatten. Vilket skitsnack.

Nu ska jag sova för imorgon väntar målande på Gretaberg. En grej till som gör mig lycklig. En duk, lite akvarellfärg och en pensel eller tre.

Så sitter jag här igen och kan fortfarande inte begripa att jag inte kan dela saker med dig som jag kunde förut. Stenen som saknas påminner mig fortsatt om tomrum. Om samtal. Om universum. Om själar. Om vänskap. Om kärlek. Om fysiska möten. Om livets mening. Om glädje. Om tacksamhet och bortskämdhet. Om vad känslan av ensamhet kan göra med människor.

Jag funderar på vart du är. Om du är här fast jag inte kan känna dig. Kanske mitt grattande och hurrande kommer fram. Det är inte samma sak. Det blir aldrig samma sak. Men det blir. Och det vill bli bra. Oavsett. Bara vi litar på livet. Och varandra.

Jag älskade dig då. Jag älskar dig nu. Och jag kommer alltid att älska dig.

Grattis på födelsedagen Helle ❤

Ibland förvånar jag mig själv

2 inlägg på samma dag

Grejer jag tränar på just nu

Fortsätta göra om rutiner till ritualer

Njuta av sommardofter och återuppta letandet efter det gula

Skissa varje morgon

Komma ihåg tandsticka varje morgon, nu sitter kvällsRITUALEN 🤣

Varje dag städa undan en liten del av röran på kontoret

Ostrukturerade lärdomar att ta hand om

Det är lite för tidigt att skriva för saker har inte landat än. Och planen är att måla lärdomarna. Så jag skriver dem för att komma ihåg dem.

Färgcirkeln – harmoni och komplement/kontrast

Färgvandring – kallt långt bort, varmt närmast (prick nu inser jag hur smart allt är ordnat om en ser det 🤣)

Perspektiv – allt ovanför horisontlinjen (ögonhöjd) vill ner mot horisonten på sikt medan det under drar uppåt mot.

Använ mörker för att skapa ljus. Använd ljus för att skapa mörker.

Tänk form, inte objekt, måla mellanrummen, bygg på det mörka underifrån och fyll på med ljus.

Lägg emot, tvinga dig in istället för att svepa fram och tillbaka.

Leta inspiration

TRÄNA, TRÄNA, TRÄNA

❤

Skaparkramp

Det finns något i mig som med jämna behov vill skapa. Men som inte kommer fram. Inte når hela vägen ut till handling. Något som speedar upp andningen. Några korta sekunder av förväntan. En halv rörelse framåt som stannar upp. Blir till frustration. Nej kanske inte frustration. Men rastlöshet. Inre klåda.

Nu mer loopar jag sällan till ”vad går livet ut på”. Jag väntar istället ut klådan. Och försöker titta efter öppningen. För jag tänker att den finns där. Som en osynlig glittrande dörr.

Nu vill jag radera. Men jag gör inte det. Inte denna gång. Tänker att skit också är ett resultat. Att skapa något annat än en vit yta. Att inte välja att lämna den vit. Några rader synlig text. Som förvisso är skit. Men det är.

Note to self

…