Igår påmindes jag om min förkärlek till tak. Satt i bilen och väntade på att det skulle bli grönt ljus när jag tittade vänster över axeln och upptäckte hustaken mot himlen. Jag älskar hustak och har funderat en hel del på varför. Det är inte vilka tak som helst, de får inte vara för höga men absolut inte för låga. Rött tegel funkar även om svart takplåt får mej att gå igång allra mest. Jag gillar de som är snedställda med gamla hederliga vindsluckor som går att öppna. Hmm, undrar om jag inte skrev ett inlägg om huset jag växte upp i. Jag tror jag får ta en titt i gamla gömmor. Kanske hittar jag anledningen där.
Annonser
Kommentera